Grabben i graven bredvid förblir en olöst gåta

I över fyra år har en outforskad gravkammare legat blottad i koret i Riddarholmskyrkan i Stockholm. Endast tillfälligt övertäckt av träskivor i väntan på beslut om att göra undersökningar. Det finns nämligen starka skäl att tro att här under golvet finns kvarlevorna efter Kung Magnus Ladulås och hans barnbarn. Ett forskningsäventyr som inleddes 2008 får nu efter tio års undersökningar och lång väntan på beslut, sitt abrupta slut. Det blir ingen mera forskning. Hemligheten med gravkammaren förblir olöst. Innan årets slut ska stengolvet läggas tillbaka. Så har ansvariga bestämt.

 

Här berättar vi om bakgrunden till projekt Magnus Ladulås och den snåriga väg som lett fram till att gåtan om en av medeltidens mäktigaste familjer nu går i graven.

 

Våren 2011 öppnades en av de två gigantiska gravtumbor som dominerar koret i Riddarholmskyrkan i Stockholm. Ett forskarteam hade äntligen fått tillstånd på en ansökan från 2008. Syftet var att göra nya analyser på kvarlevorna efter Magnus Birgersson, mera känd som Magnus Ladulås, kung i Sverige från 1275 fram till sin död 1290.

 

    
Bild 1. Magnus Ladulås som han avbildats på "sin" gravtumba. Bild 2-4. Lin Annerbäck och Maria Vretemark dokumenterar fynden från schaktet mellan tumborna, bla en vacker glasskärva. 

 

Under forskarinsatsen kunde man lyfta fram åtta utsökta kopparskrin, några med inskriptioner av kungligheters namn; Magnus Ladulås, Drottning Helvig (Magnus Ladulås hustru), Magnus Birgersson m fl. Skrinen är inte medeltida, de är från 1915 då kvarlevorna hittades och undersöktes första gången. I sju av skrinen låg vardera en individ, det åttonde skrinet innehöll diverse benbitar som inte kunde härledas till någon av de övriga.

 

Nu var frågan; Vad skulle skeletten kunna berätta för oss med 2000-talets vetenskapliga metoder? Längd, kön, ungefärlig ålder, sjukdomar och förslitningsskador tar osteologin hand om. Isotopanalys berättar om individens konsumtion, rättsmedicin fastställer dödsorsak etc. Sammanlagt använder man ett tiotal olika analysverktyg. Men mest förväntan skapar DNA-analysen, den metod som idag säkrast kan fastställa en individs släktskap med andra.

 

 

 

Efter en spännande väntan på resultaten från kol14-dateringarna får dock forskarteamet en smärre chock. Skeletten är inte från 1200-talet – de är från 1400- och tidigt 1500-tal! De ben man mätt upp, bedömt och analyserat kan inte vara från Magnus Ladulås eller hans närmaste.

 

Arkeologerna som 1915 undersökt och skrinlagt skeletten, hade bara skriftliga källor att utgå ifrån när de gjorde sin bedömning och trodde sig ha hittat Magnus Ladulås med familj. Med dagens moderna metoder kunde man istället fastställa att gravkammaren och de gravlagda är från 1400-talet. Vilka är de sju personer man undersökt och var är Magnus Ladulås?

 

Forskarteamet riktade då sitt intresse åt den andra gravtumban i koret – där finns en annan kung, Karl Knutsson Bonde, som var svensk kung i omgångar mellan 1448 och fram till sin död 1470. Den undersöktes också 1915 och utöver kvarlevorna av kungen hittades ytterligare tre skelett som då aldrig undersöktes. Kunde dessa tre skelett vara personer från 1200-talet?

Våren 2012 ges teamet tillstånd att fortsätta undersökningarna och den andra graven öppnas. Även här är skeletten nedlagda i kopparskrin från 1916. I ett av skrinen ligger mycket riktigt ett skelett som bedöms vara Kung Karl Knutsson Bondes. Och i övriga skrin ligger de tre skelett som aldrig undersöktes 1916.

 

När analysresultaten kommer upprepar sig dock historien. Även dessa anonyma individer är från 1400-talet! Alltså ingen Magnus Ladulås den här gången heller.

 

Men nere i Karl Knutssons Bondes grav har forskarteamet gjort en annan värdefull upptäckt; en murad vägg som visar sig vara baksidan på ännu en gravkammare! Mellan de båda gravtumborna kan således en hittills oupptäckt grav finnas. En centralt placerad gravkammare som senare hamnat under och emellan de båda tumborna när de byggdes på 1570-talet. Den här placeringen är den allra finaste gravplatsen i en kyrka, mitt framför altaret, i koret. Den plats som viks för de allra mest betydelsefulla såsom en donator, en grundare, en kunglighet.

 

Det är nu ett tvisteliknande äventyr inleds mellan de beslutsgivande instanserna som till slut leder till att forskningen så att säga går i graven.

 

Tillstånd ges 2014 till att ta bort kalkstensgolvet mellan gravtumborna och gräva sig ned en liten bit till den medeltida golvnivån, men inte längre. Det man ser i den påföljande undersökningen stärker teorin att det rör sig om en outforskad gravkammare i tegel. Stickprov visar att det är 60 cm ned till ett fast golv. Självklart vill man fortsätta längre ned och gör därmed en ny ansökan. Men där tar det stopp.

 

Medan forskarteamet väntar på beslut går ansökningar, yttranden och beslut fram och tillbaka mellan Riksantikvarieämbetet, Rikshovmarskalkämbetet och Länsstyrelsen.

Det visar sig att man är oenig om vilken lag man ska hänvisa till, om undersökningarna ska fortsätta. Vilket lagrum ska man luta sig mot för att få ta sig ner under den medeltida golvnivån? Under åren 2014 och 2015 pågår en ren rättsutredning.

 

Är gravkammaren under tumborna att betrakta som en fast fornlämning? Det är praxis att se gravar under kyrkor som fornlämningar menar Riksantikvarieämbetet. Det är i sådana fall Länsstyrelsen som ska fatta beslut. Men Riksmarskalksämbetet – Hovets förlängda arm –  menar att det inte är en fornlämning. Istället hänvisar man till att man som innehavare av den enskilda begravningsplats som finns inne i kyrkan, inte vill driva frågan vidare och därmed är spiken satt i kistan för fortsatt forskning. Länsstyrelsen å sin sida avslår ansökan med hänvisning till att det inte är klarlagt vem som har rätt att fatta beslut i frågan. Moment 22 således!

 

Forskarna överklagade Länsstyrelsens beslut hos Förvaltningsrätten men fick avslag.

 

Det var så vitt man kan förstå inte bristande intresse för forskningsinsatserna som lett till avslag. Vad var det då som gick snett? Finns något bakomliggande som vi vanliga inte kan se eller förstå?

 

Varför är då detta viktigt?

Projektet har stort värde både ur vetenskaplig och ur allmän synvinkel. Man kan få svar på var Magnus Ladulås är begravd, man ökar kunskapen om Franciskanerklostrets historia – det kloster som Magnus Ladulås grundade och det som sedan blev Riddaholmskyrkan, man får reda på hur kyrkan och koret har använts genom århundradena och sist men inte minst får man fram fakta om de personer som begravts i koret. Släktskap, hälsotillstånd, dödsorsak, levnadsvillkor och mycket mer. Det låter oss för en stund blicka in i en medeltida maktsfär.

 

Det finns också ett ypperligt tillfälle att testa Erikskrönikans sanningshalt. Där finns nämligen ganska noggranna beskrivningar av Magnus Ladulås och hans barnbarns begravningar.

 

Att vara så nära sitt mål, så nära att få svar på hemligheten bakom den outforskade gravkammaren, så nära att få veta mer om en av medeltidens mest inflytelserika regenter, men inte få gå vidare är förstås frustrerande. Där, bara några decimeter av sand ned under golvytan ligger svaren. Men nu måste grävningsschaktet återställas, stengolvet läggas tillbaka, efter att ha legat åt sidan i över fyra år. Frågorna som forskarna väckt får inte sin lösning i vår tid.

 

Konsekvensen blir förstås inte bara besvikelse hos forskarna utan också hos de som finansierat undersökningen och inte minst hos en stor intresserad allmänhet. Fortsatt forskning hade kunnat sprida många positiva ringar kring alla inblandade; forskarna, stiftelserna, fonderna och Kungahuset såsom i fallet med Richard III i England. 

 

Men givetvis har projektet ändå lett forskarna en bit vidare. Man har kunnat ompröva de gamla resultaten, kunnat fastställa en rad nya fakta, man har utvärderat tumbornas byggkonstruktion etc. I en framtid med andra beslutsfattare och andra premisser finns kanske nya möjligheter till undersökningar. Det som nu har skapats är bättre förutsättningar för ett framtida forskarteam att ta vid i sökandet efter en av våra mest berömda medeltida kungar.

 

Gravkammarens östra ände, under Magnus Ladulås gravtumba. Det vi ser är den murade väggen i gravkammaren, ned till den medeltida golvnivån. Under sanden och gruset finns ytterligare 60 cm outforskat utrymme. 
 

 --------

 

 

Fotnot 1: Gravtumba är ett sarkofagliknande stenmonument som sätts över en grav. I Riddarholmskyrkan kom gravtumborna till på initiativ av Kung Johan III på 1570-talet.  

 

Fotnot 2: Magnus Ladulås hade ett starkt kyrkligt engagemang. Han gav stöd till flera kloster- och kyrkobyggen. Bland annat gynnade han Franciskanerna som byggde ett kloster på Kidesholmen som senare blev Riddarholmen. Han valde också sin gravplats i detta konvent, idag ombyggt till Riddarholmskyrkan. 

 

 

 

Fakta:

 

Magnus Ladulåsprojektet är en fortsättning på undersökningen av Birger jarl och hans grav i Varnhem våren 2002. Projektet är ett samarbete mellan Stockholms stadsmuseum genom Lin Annerbäck (samordnare), Västergötlands museum genom fil dr. Maria Vretemark (vetenskapligt ansvarig), Rättsmedicinalverkets avd för rättsgenetik i Linköping, Uppsala universitet, Stockholms universitet, Göteborgs universitet, Högskolan på Gotland, Stenkonservatorn SKANSKA och Svea television som dokumenterat projektet via film.

 

Tillstånd har utfärdats av Riksmarskalksämbetet, Riksantikvarieämbetet och Statens fastighetsverk.

 

Riddarholmskyrkan är en kunglig gravkyrka, det är därför som Riksmarskalksämbetet har ansvar för Riddarholmskyrkans verksamhet och lösa egendom.

 

Projektet har finansierats genom medel från Berit Wallenbergs stiftelse, Torsten Söderbergs fond, Kungliga Vitterhetsakademien, Västergötlands fornminnesförening, Samfundet S:t Erik och Stiftelsen Grevillis fond.

 

Projektet spänner över tiden 2008, då ansökan om den första gravöppningen gjordes, till 2018 då slutgiltigt beslut gavs om återställning och igenläggning av det öppna schaktet. November 2018 sker återställande av utrymmet och 2019 utkommer en rapport med dokumentation över projektets olika faser.

Bloggen har skrivits av Praesto Pratum/Anja Praesto och Frida Lindfors.  

 

 

Dags att ta farväl av tumbor och gravkammare. 
 
Nu stänger Mia Vretemark porten till Riddarholmskyrkan. 
 
 

 

-

 

 


I väntans tider....

Projekt Magnus Ladulås väntar fortfarande på svar ang tillstånd till fortsatta undersökningar i kyrkan. Länsstyrelsen har begärt in kompletteringar, vilka skickades in för några veckor sedan.
 
 
 
 
 
 

Jakten på kung Magnus

I senaste numret av Populär Historia (nr 11, 2013) kan du läsa om "Jakten på kung Magnus". Sex sidor trevlig läsning.
 
 
 

Fortsatta undersökningar i Riddarholmskyrkans kor


Projekt Magnus Ladulås har 2011 och 2012 genomfört öppningar av gravtumborna i Riddarholmskyrkans kor. Syftet har varit att få svar på var Magnus Ladulås är begravd, öka kunskapen om Franciskanerklostrets historia samt se hur koret har disponerats som gravplats under olika århundraden. Vid dessa undersökningar har konstaterats att samtliga gravläggningar i koret är från 1400-1500-tal och således kan inte Magnus Ladulås, som dog 1290, finnas bland de gravlagda.


Nu har projekt Magnus Ladulås fått tillstånd att påbörja en tredje fas i undersökningarna, nämligen att undersöka utrymmet mellan tumborna centralt i koret. Detta utrymme har sannolikt inte tidigare undersökts. Arbetet beräknas ske våren 2014.


Undersökningen görs med tillstånd av Riksmarskalksämbetet, Statens fastighetsverk, Riksantikvarieämbetet och Länsstyrelsen.

 
 

Ladulås i Fokus

 
Fyndet av Richard III i England har riktat ny uppmärksamhet på det pågående Ladulåsprojektet. Medeltidsmuseets Lin Annerbäck förklarar i tidningen Fokus varför en utgrävning på en parkeringsplats är annorlunda mot en i en kyrka.
 
 
 
 
 

Eventuell undersökning först i höst

Ansökan om undersökning av utrymmet mellan gravarna är inlämnad och behandlas av berörda instanser. Besked kommer sannolikt under våren och beroende på hur det blir kan en undersökning tidigast genomföras i höst.
 
  

Analysresultat från röntgenfluorescensundersökningen

Resultatet från röntgenfluorescensundersökningen av teglet i graven har kommit. Fil dr Anders Lindahl från Lunds universitet har gjort undersökningen. Den visar att teglet i den medeltida muren med största sannolikhet kommer från en och samma produktion. Det medeltida tegel som återanvänts på 1570-talet som fundament till tumban skiljer sig från teglet i muren. Dessa tegel är dock lika varandra till beståndsdelarna och kommer troligen från ytterligare en produktion. Det moderna teglet som utgör övriga tre väggar i gravkammaren skiljer sig helt från det medeltida teglet.


 

Anders tolkar det på följande vis:
”När man skulle bygga denna mur har man fått en sändning tegel från en och samma produktion. Förmodligen har den byggts ganska snabbt och man har inte hämtat tegelstenar från andra delar av kyrkobygget.”


 

Detta är spännande resultat som tillför information som kan knytas till våra tankar kring att ytterligare en gravkammare möjligen finns i koret.


Locket på i Riddarholmskyrkan

Igår stängdes Karl Knutssons tumba igen efter några veckor med intensivt arbete. Det har varit en spännande tid med några överraskningar och med förhoppning om en spännande fortsättning i höst.



Solbritt Benneth, Lin Annerbäck och Cecilie Hongslo Vala sänker ner skrinen till den i graven väntande Maria Vretemark

Åternedläggningen och stängningen gjordes av oss inom projekt Magnus Ladulås, men igår närvarade också fyra präster, en sångerska samt landshövdingen. Vid en enkel men stämningsfull ceremoni lystes frid över tumban.

 

I projekt Magnus Ladulås tar nu arbetet vid med att processa alla analyser och skriva ny ansökan för att få jobba vidare i höst.


 
Officienterna fv: domkyrkokaplan Kristina Ljunggren, landshövding Chris Heister, överhovpredikant Lars-Göran Lönnermark, domprost Åke Bonnier, katolske biskopens general vikarie Pascal René och sångerskan Elisabeth Ljunggren Kurbany.


Projektet finansieras genom generösa bidrag från Berit Wallenbergs stiftelse, Torsten Söderbergs stiftelse, Kungliga vitterhets historie och antikvitets akademien, Västergötlands fornminnesförening, Samfundet S:t Erik och Stiftelsen Grevillis fond.



Daniel Kwiatkowski, chefskonservator, Lasse Stridh, Ställab, Jonas Sahlström, Ställab, Marcel Müller, stenhuggare, Lin Annerbäck, projektsamordnare, Solveig Marchner, stenkonservator, Maria Vretemark, vetenskapligt ansvarig och Leif Lindell, stenkonservator. Foto: Marie Klingspor Rotstein


Ett gott samarbete med Kungliga hovstaterna och Statens Fastighetsverk har också varit en förutsättning för projektets genomförande. Stenkonservatorn Skanska har utfört stenarbetena under ledning av Marie Klingspor Rotstein, Renovum AB och Ställab ställningsuthyrning AB gjorde ställningsarbetena. Antikvarisk kontrollant har varit slottsarkitekt Calle Althoff.


Nya möjligheter i Riddarholmskyrkan


Riddarholmskyrkans kor med det intressanta utrymmet markerat 


För ett år sedan öppnades den grav i Riddarholmskyrkan som allt sedan utgrävningen åren 1915-17 ansetts vara Magnus Ladulås grav från 1200-talet. Moderna analysmetoder kunde dock visa att skeletten i denna grav var från 1400-talet, och alltså omöjligen kunde vara kvarlevorna efter Magnus Ladulås och hans familj. Som ett nästa led inom projekt Magnus Ladulås öppnades den 19 mars i år Karl Knutsson Bondes gravtumba i Riddarholmskyrkan.

Vi har nu under ett par veckors tid haft möjligheten att analysera skelettdelarna i Karl Knutssons grav och invänta provsvar och kan nu konstatera att inte heller något av dessa skelett kan vara kvarlevorna av Magnus Ladulås som dog 1290. Denna slutsats kan vi dra av två skäl:


1. De gravlagda, bortsett från Karl Knutsson, har dött vid för låg ålder, dvs ingen har uppnått en ålder av 50 år som kung Magnus gjorde.


2.  C-14 dateringarna visar att dessa skelett är från 1400-talet.


 
Karl Knutssons kvarlevor


Det råder dock inget tvivel om att kung Karl Knutsson är en av de individer som fått sin sista vila i graven. Han dog 1470 vid en ålder av 62 år.



Den medeltida muren i närbild


Det finns dock ytterligare en möjlighet att hitta kung Magnus kvarlevor. Redan när vi öppnade Karl Knutssons grav så såg vi att muren som begränsar utrymmet åt norr, den enda medeltida muren  i graven, såg mycket märklig ut. Vid närmare betraktande var det uppenbart att det vi såg var baksidan på en mur! Muren är således byggd från andra hållet som en del av en konstruktion, mitt i koret under den medeltida golvnivån. Detta är en verkligt spännande upptäckt som öppnar för nya tolkningar av hur koret använts som gravplats under klostrets äldsta tid, på slutet av 1200-talet.



Muren 1916


På planskissen ser man att det finns ett utrymme mellan den gravkammare vi undersökte förra året och den gravkammare vi har undersökt i år. Detta mellanrum är lagom stort för att rymma ytterligare en grav. Vi har studerat dokumentationen från de tidigare gravöppningarna 1915-17 för att se om man då gjorde någon undersökning av detta utrymme. Det gjorde man inte, dels för att man redan trodde sig ha hittat Magnus Ladulås grav, dels för att utrymmet är svåråtkomligt uppifrån pga tumbornas läge.



Stenmästare Marcel Müller borrar i en fog


Vi har med tillstånd från Riksantikvarieämbetet gjort en mindre undersökning av muren genom att ta loss en av tegelstenarna samt borrat ett litet hål i en fog. Genom denna lilla insats kan vi konstatera att muren är en tegelsten bred, dvs ca 30 cm, samt att utrymmet bakom är sandfyllt. Det arbete som gjordes på 1570-talet då tumborna byggdes verkar inte ha berört detta utrymme mer än ytligt.


Det betyder att det finns goda förutsättningar att en eventuell gravläggning skulle kunna finnas kvar intakt. Vi tror alltså att det finns en centralt placerad gravkammare från klostrets äldsta tid, mitt framför altaret. Det är det förnämsta läget en person kan begravas på. Denna gravkammare borde i så fall vara vigd åt klostrets stora stiftare och donator Magnus Ladulås.


 /Maria Vretemark och Lin Annerbäck


Mätning av benskörhet, osteoporos, på Osteoporosmottagningen vid Huddinge sjukhus.


Osteoporosmottagningen, Huddinge sjukhus.

I fredags, 20 april, har vi i det av KK Stiftelsens finansierade forskningsprojektet ”Osteoporosis och osteoarthritis, då och nu” Sabine Sten (Högskolan på Gotland), Maria Vretemark (Västergötlands museum) och Cecilie Hongslo Vala (Sahlgrenska universitetssjukhuset) varit på Osteoporosmottagningen vid Huddinge sjukhus.


Ninni Qvist och Karin Björklund Sandin osteoporosmäter Karl Knutssons lårben.


Lårben och skenben från de sju individerna i Karl Knutssons grav har mätts med så kallad DEXA och PQCT. Det innebär att bentätheten i lårbenshalsen och i skenbenets benskikt mäts med svaga röntgenstrålar. Här får vi en uppfattning om kvalitén i skelettvävnaden i relation till individernas olika dödsåldrar, något som i sin tur ger information som bidrar till kunskap om individernas hälsa.


Ninni Qvist läser mätresultat på Karl Knutssons lårben.

Mätningarna visade att männen i graven har haft ett bra skelett, ingen hade benskörhet. I förlängningen ska resultaten från mätningarna på dessa medeltida högstatusindivider från Riddarholmskyrkan jämföras med de över 300 mätningar som vi tidigare gjort på ”vanliga medeltidsmänniskor” från städer och landsbygd.

/Sabine Sten      
                             


Cecilie Hongslo Vala och Ewa Steninger mäter PQCT på Karl Knutssons skenben.

 


Kung Karl Knutssons kvarlevor

Vid utgrävningen av korgravarna 1915 påträffades ett välbevarat skelett i en träkista, överst i graven. I kistan fanns också rester av begravningsdräkten, läderskor, pälshår från sobelbräm, frön och växtdelar från väldoftande örter och andra fynd som avslöjade den dödes höga status och gav en datering till 1400-tal. Kvarlevorna tolkades som kung Karl Knutssons skelett.

 

Nu har vi hunnit studera skelettet och vi har inga invändningar mot denna identifiering. Skelettet är efter en ca 60-årig man, omkring 178 cm lång. Han hade artros i halskotorna och även i ländryggen.



Artros fanns också i nyckelbenens led mot skulderbladen. Dessa förändringar kan nog mest betraktas som åldersrelaterade. Säkert var han lite stel i nacken och hade besvär att vrida huvudet. Dessutom hade kungen vid något tillfälle skadat sin vänstra fotled. Flera av de små benen bar spår av en inflammatorisk process och hade smält samman.


 
Karl Knutsson hade förlorat sina visdomständer, men i övrigt fanns alla tänder kvar vilket var ovanligt för en så pass gammal person på medeltiden. Hans tänder var slitna, men han hade ingen karies.
/Maria Vretemark


Röntgenfluorescens

Stockholm känns just nu som en höststad. Fuktigt, kallt och få ljusglimtar. I kyrkan känns det kallare än någonsin vilket Anders Lindahl från Lunds universitet fick erfara igår när han kom på besök. Anders Lindahl är fil dr i arkeologi och arbetar bl a med en metod som heter röntgenfluorescens. Den används för att bestämma grundämnena i olika material. Anders har redan tidigare mätt tegelstenar i Riddarholmskyrkan för att jämföra dem med stenar i det gamla slottet Tre Kronor och se om teglet kommer från samma lertäkt. (Se Vetenskapens värld från 12 mars på SVT play) Nu kom han för att mäta på den gamla tegelmuren på norra sidan i graven.



Den lilla apparat som mäter teglets beståndsdelar 


Varje prov tog 6 minuter att ta och Anders fick tillbringa flera timmar i sitt temporära kontor nere i gravkammaren. Kallt blev det.



Anders Lindahl 


Röntgenfluorescens är ingen dateringsmetod utan en ren grundämnes analys, men tillsammans med alla andra analyser, både naturvetenskapliga och kulturhistoriska, breddar det vår kunskap om graven och dess tillkomst.
/Lin Annerbäck


Tillfälligt kontor i graven


Provtagning för isotopanalyser

Igår var professor Kerstin Lidén från Arkeologiska forskningslaboratoriet i Stockholm i kyrkan för att ta prover som sedan ska genomgå isotopanalyser.

Genom att analysera olika typer av isotoper kan vi komma individen lite närmare in på livet. Dessa analyser berättar nämligen om personens kostvanor och om var personen bott. Analys av kolisotop 13C och 12C kan avslöja om dieten varit baserad på havs- och/eller landlevande födokällor. Kväveisotoper ger information om kosten varit vegetarisk eller baserats på kött eller fisk.



Andra isotoper kan ge svar på var någonstans personen levt sitt liv. Bergrunden är olika till sin sammansättning och ger olika isotopvärden i växter och djur, dessa värden följer med till människan genom maten och lagras i skelettet. Eftersom ben omvandlas avspeglar analysresultaten en människas sista 10-15 år. Geologin från där du bor sätter också spår i dina tänder och eftersom tänderna inte nybildas kan experterna utläsa var personen bott från sex års ålder. Genom att göra analyser från både tänder och ben kan vi således få svar på var personen bott som barn/ungdom och som vuxen.



Isotopanalyserna ger oss inte bara information om personen och det liv han eller hon har levt utan i förlängningen kan informationen hjälpa oss med identifieringen av personerna i graven.
/Lin Annerbäck


Odontologisk undersökning



Professor Peter Lingström från Sahlgrenska Akademien och rättsodontolog Irena Dawidsson från Rättsmedicinalverket har varit i Riddarholmskyrkan och gjort en grundlig undersökning av käkar och tänder från skeletten i Karl Knutssons grav. Odontologerna gjorde många intressanta iakttagelser. Tänderna är generellt fina och inte särskilt slitna, men det finns en del karies. I ett fall syns spår av medeltida tandvård. I flera av käkarna sitter tänderna trångt och ett par av individerna saknar anlag för visdomständer.


Ett rejält kariesangrepp som man försökt behandla redan på medeltiden

Peter Lingström har tidigare undersökt flera hundra käkar från "vanliga" medeltida människor, bland annat från Skara. Att nu få tillgång till ett samtida jämförelsematerial från samhällets absoluta toppskikt ger möjlighet till studier av tandhälsan under medeltiden ur ett socialt perspektiv. Fina tänder har alltid varit en klassfråga.
/Maria Vretemark


Röntgenbild från undersökningen i kyrkan


Murverksanalys

I den södra graven finns bara en medeltida mur. Övriga murar som idag syns i graven är från återuppförandet av tumban efter gravöppningen 1916. Vid denna gravöppning noteras att muren är lagd i munkförband och att den är i dåligt skick. Flertalet av stenarna ska också vara av samma slag som de i kyrkans äldsta delar.



Martin Olsson skriver också att det är svårt att avgöra exakt när som muren uppförts, men att den säkert är medeltida. Denna mur har redan från börjat intresserat oss i projektgruppen.



Igår kom arkeologerna Anna Bergman och Kerstin Söderlund från Stockholms stadsmuseum och mätte in muren. Anna och Kerstin slog snabbt fast det vi anat sen vi öppnade graven: detta är troligtvis baksidan på en mur. Kanske finns det ytterligare ett gravutrymme till framför koret?
/Lin Annerbäck



Det finns flera meddelanden från gravöppningen 1916 på de nyuppförda tegelmurarna i graven


Läkare besöker Karl Knutsson

Arbetet med att dokumentera, beskriva och analysera skeletten från Karl Knutssons grav pågår nu för fullt i Riddarholmskyrkan. Osteologerna har systematiskt gått igenom de fyra kompletta skeletten för att se vilka ben som finns bevarade, letat efter spår av sjukdomar och skador samt gjort en bedömning av kön och dödsålder.

Innehållet i de två kopparkistorna med omrörda skelettdelar har också sorterats och här finns bendelar från ytterligar e minst fyra vuxna och två barn. Dessutom en del djurben faktiskt, från får, nötdjur, svin, katt, sill och gädda. Djurbenen har säkert kommit med olika fyllnadsmassor som använts vid byggnationer i koret.

Rolf Skuncke och Arne Lundberg som tittar på Karl Knutssons skelett


Igår, tisdag 27 mars, fick vi besök i kyrkan av röntgenläkaren Rolf Skuncke och ortopeden Arne Lundberg från Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge. De intresserade sig särskilt för några ledförändringar på kung Karl Knutssons skelett. Detta ska vi titta närmare på senare, bland annat med hjälp av CT-skanning.
/Maria Vretemark


Vad händer nu?

Projekt Magnus Ladulås är ett stort tvärvetenskapligt projekt och nu vidtar arbetet med dokumentation, analyser och provtagningar som ska göras på benen. Allt sker enligt standardförfarande för arkeologisk provtagning. Vi följer samma procedur som vid öppningen av Birger jarls grav i Varnhem 2002 och öppningen av norra korgraven i Riddarholmskyrkan 2011 för att få jämförbara resultat.

 Cecilie Hongslo-Vala och Sabine Sten       Cecilie Hongslo-Vala och Anna Kjellström      

Osteologisk analys och dokumentation görs på plats i Riddarholmkyrkan. Kön, dödsålder och kroppslängd samt patologier, sjukliga förändringar, tas fram genom dokumentation och makroskopisk granskning av skelettdelarna i kombination med information från röntgen och osteoporosmätning. Görs av fil dr Maria Vretemark, vetenskapligt ansvarig, Västergötlands museum, fil dr Anna Kjellström, Stockholms universitet, docent Sabine Sten, Högskolan på Gotland och fil mag Cecilie Hongslo Vala, Sahlgrenska sjukhuset.  


           
Osteoporosmätning 2011                                        3D scanning 2011

C14-analys Datering sker med C14-analys. Prover tas enligt standardförfarande för arkeologiskt skelettmaterial för att få bästa möjliga kvalitet på proverna. Professor Göran Possnert, Ångströmslaboratoriet, Uppsala universitet


Röntgen och CT-scanning
görs på utvalda ben och skallar. Ben med misstänkta förändringar eller intressanta skador väljs ut. Hos överläkarna Rolf Skuncke och Arne Lundberg, Karolinska institutet, Huddinge.


Rekonstruktion
genomförs på en kopia av skallen vilken skapas genom CT-skanning. Sedan använder Oscar Nilsson en rättmedicinsk teknik baserad på kunskapen om vävnadstjocklek och återskapandet av muskler i ansiktet.


Osteoporosmätning
för att fastställa graden av benskörhet hos samtliga 7 individer i graven. Mätningar görs på ett lårben och ett skenben från varje individ. Hos bitr överläkare Ingrid Bergström på Karolinska i Huddinge.

               
Isotop 2011             DNA 2011              Odontologisk studie 2011


Isotopanalys
är en dietanalys som görs på några mikrogram benpulver. Provtagning görs i Riddarholmskyrkan för senare laboratorieanalys på Stockholms universitet. Ett prov per individ tas. Professor Kerstin Lidén, Stockholms universitet.


DNA, arkeogenetik.
Den viktigaste analysen för att fastställa identiteten hos de gravlagda individerna. DNA matchas mot hertig Erik i Varnhem, individerna i graven emellan och mot de i den norra graven. Prover tas i kyrkan för analys hos professor Anders Götherström, Stockholms universitet och bitr avd chef, fil dr Gunilla Holmlund, Rättsmedicinalverket, Linköping.


Odontologisk studie
görs för att fastställa tandstatusen hos individerna i graven. Görs på plats i Riddarholmskyrkan av professor Peter Lingström, Sahlgrenska akademien och rättsodontolog Irena Dawidsson.


Textil
I både den norra och södra korgraven hittades textilier vid den första gravöppningen 1915-16. Dessa ska genomgå (och har redan delvis genomgått) en ny analys för tidsbestämning och så långt som möjligt återskapa vad de en gång varit. Fil dr Mari Louise Franzén, Statens historiska museum.


Murverksanalys
genomförs för att försöka bringa klarhet i de murar som finns i graven. Dessa kommer från olika tidsepoker enlig M Olsson 1916. Genom analysen hoppas vi komma närmare en datering av gravens tillblivelse. Anna Bergman, byggnadsarkeolog och Kerstin Söderlund, arkeolog, Stockholms stadsmuseum.

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Pressvisning och skelettanalys


Maria Vretemark berättar om bakgrunden till årets gravöppning


Idag hade vi pressvisning i kyrkan. Maria berättade om bakgrunden till gravöppningen och vad vi vet så här långt.





Förstärkning har också kommit på osteolog-fronten. Fil dr Sabine Sten från Högskolan på Gotlands och fil dr Anna Kjellström från Stockholms universitet kommer att bistå Maria med analyserna av benen. Det är många individer som ska undersökas på ganska kort tid. Nu börjar arbetet på riktigt med grundanalysen - kön, dödsålder och kroppslängd ska noteras. Dessutom ska alla skelett dokumenteras noggrant och alla ben förtecknas.


Anna Kjellström och Sabine Sten

Anna Kjellström är expert på paleopatologisk analys och tittar extra på sjukliga förändringar på benen.


Sabine Sten har varit projektledare för projektet Osteoporosis och osteoartritis då och nu. Projektet innebär bland annat ett samarbete mellan osteologer och läkare. Projektet är ett led i sökandet efter orsakerna till den ökande benskörheten hos befolkningen. Under två år röntgade man ledförändringar och gjort osteoporosmätningar på 300 arkeologiska individer från medeltida Gotland, Sigtuna, Skara, Varnhem och Riddarholmskyrkan. Resultaten skall jämföras med dagens. Generellt kan man säga att dåtidens människor inte hade de problem med benskörhet som många har idag eftersom de rörde mer på sig än moderna människor. Även benen från den södra korgraven kommer under våren att osteoporosmätas och förhoppningsvis kommer projektet att få en fortsättning.
/Lin Annerbäck


Graven öppnad

Stenmästare Marcel Müller förbereder lockets avrullning

Idag klockan tio öppnades Karl Knutsson Bondes grav i Riddarholmskyrkan. Stenkonservatorn Skanska har utfört arbetet med tumbans öppning. Här ser ni stenmästare Marcel Müller i färd med att fästa bandet som ska hålla porträttstenen på plats under den tid graven står öppen.

Den 1,5 ton tunga porträttstenen rullas av tumban

Sakta men säkert rullade stenen av tumban.

I graven låg som förväntat de sex kopparskrinen från gravöppningen 1916

I graven låg som förväntat de sex kopparskrinen från 1916. När Martin Olsson öppnade graven 1916 låg fortfarande fyra av de sju skeletten i  graven i orört läge. Efter den antropologiska studien som genomfördes av Carl-Magnus Fürst lades skeletten ner i nytillverkade kopparskrin. Det är dessa vi idag har plockat upp ur graven för under veckan påbörja arbetet med alla de analyser som ska genomföras.

Det är inte utan att man känner historiens vingslag när man ser dessa skrin och vi hoppas att vi denna gång hittar kung Magnus.
/Lin Annerbäck

Ställning på plats



Det är kallt i Riddarholmskyrkan, jättekallt. Men arbetet går fort framåt. Idag har en ställning byggts bakom tumban. Till ställningen kommer gravtumbans tunga lock att rullas över och sedan kommer locket att vila på ställningen under tiden vi arbetar med graven. Det är samma personer från StällAb som bygger ställningen som förra året och arbetet har gått på halva tiden mot då. Nu är det snart dags för ”provrull” och nästa vecka öppnar vi graven och påbörjar undersökningen.


Maria Vretemark, osteolog och vetenskapligt ansvarig inom projektet, Oscar Nilsson, dockmakare och Lin Annerbäck, projektsamordnare

Vi i projektgruppen är förväntansfulla, spända och vill sätta igång med arbetet. Förra veckan lånade vi in en gipskopia utav Karl Knutsson kranium från Statens historiska museum och ”tjuvstartade” lite. Gipskopian gjordes vid den förra gravöppningen 1916 och är av väldigt hög kvalité.

Hur såg han egentligen ut. Oscar Nilsson som är dockmakare är engagerad i projektet för att göra rekonstruktioner. Oscar tyckte att kraniet var väldigt karaktäristiskt och ser fram emot att få jobba med en rekonstruktion. Det finns en känd avbildning av Karl Knutsson där han porträtterats med uppnäsa. Hade han det i verkligenheten? En av sakerna vi kommer att kunna ta reda på under vårens undersökningar.
/Lin Annerbäck


Tidigare inlägg
RSS 2.0