Magnus Ladulås gravöppningsblogg

Resultatet från röntgenfluorescensundersökningen av teglet i graven har kommit. Fil dr Anders Lindahl från Lunds universitet har gjort undersökningen. Den visar att teglet i den medeltida muren med största sannolikhet kommer från en och samma produktion. Det medeltida tegel som återanvänts på 1570-talet som fundament till tumban skiljer sig från teglet i muren. Dessa tegel är dock lika varandra till beståndsdelarna och kommer troligen från ytterligare en produktion. Det moderna teglet som utgör övriga tre väggar i gravkammaren skiljer sig helt från det medeltida teglet.

Anders tolkar det på följande vis:
”När man skulle bygga denna mur har man fått en sändning tegel från en och samma produktion. Förmodligen har den byggts ganska snabbt och man har inte hämtat tegelstenar från andra delar av kyrkobygget.”

Detta är spännande resultat som tillför information som kan knytas till våra tankar kring att ytterligare en gravkammare möjligen finns i koret.

Igår stängdes Karl Knutssons tumba igen efter några veckor med intensivt arbete. Det har varit en spännande tid med några överraskningar och med förhoppning om en spännande fortsättning i höst.

Solbritt Benneth, Lin Annerbäck och Cecilie Hongslo Vala sänker ner skrinen till den i graven väntande Maria Vretemark

Åternedläggningen och stängningen gjordes av oss inom projekt Magnus Ladulås, men igår närvarade också fyra präster, en sångerska samt landshövdingen. Vid en enkel men stämningsfull ceremoni lystes frid över tumban.

I projekt Magnus Ladulås tar nu arbetet vid med att processa alla analyser och skriva ny ansökan för att få jobba vidare i höst.

 
Officienterna fv: domkyrkokaplan Kristina Ljunggren, landshövding Chris Heister, överhovpredikant Lars-Göran Lönnermark, domprost Åke Bonnier, katolske biskopens general vikarie Pascal René och sångerskan Elisabeth Ljunggren Kurbany.


Projektet finansieras genom generösa bidrag från Berit Wallenbergs stiftelse, Torsten Söderbergs stiftelse, Kungliga vitterhets historie och antikvitets akademien, Västergötlands fornminnesförening, Samfundet S:t Erik och Stiftelsen Grevillis fond.



Daniel Kwiatkowski, chefskonservator, Lasse Stridh, Ställab, Jonas Sahlström, Ställab, Marcel Müller, stenhuggare, Lin Annerbäck, projektsamordnare, Solveig Marchner, stenkonservator, Maria Vretemark, vetenskapligt ansvarig och Leif Lindell, stenkonservator. Foto: Marie Klingspor Rotstein


Ett gott samarbete med Kungliga hovstaterna och Statens Fastighetsverk har också varit en förutsättning för projektets genomförande. Stenkonservatorn Skanska har utfört stenarbetena under ledning av Marie Klingspor Rotstein, Renovum AB och Ställab ställningsuthyrning AB gjorde ställningsarbetena. Antikvarisk kontrollant har varit slottsarkitekt Calle Althoff.

Riddarholmskyrkans kor med det intressanta utrymmet markerat 


För ett år sedan öppnades den grav i Riddarholmskyrkan som allt sedan utgrävningen åren 1915-17 ansetts vara Magnus Ladulås grav från 1200-talet. Moderna analysmetoder kunde dock visa att skeletten i denna grav var från 1400-talet, och alltså omöjligen kunde vara kvarlevorna efter Magnus Ladulås och hans familj. Som ett nästa led inom projekt Magnus Ladulås öppnades den 19 mars i år Karl Knutsson Bondes gravtumba i Riddarholmskyrkan.

Vi har nu under ett par veckors tid haft möjligheten att analysera skelettdelarna i Karl Knutssons grav och invänta provsvar och kan nu konstatera att inte heller något av dessa skelett kan vara kvarlevorna av Magnus Ladulås som dog 1290. Denna slutsats kan vi dra av två skäl:

1. De gravlagda, bortsett från Karl Knutsson, har dött vid för låg ålder, dvs ingen har uppnått en ålder av 50 år som kung Magnus gjorde.

2.  C-14 dateringarna visar att dessa skelett är från 1400-talet.

 
Karl Knutssons kvarlevor

Det råder dock inget tvivel om att kung Karl Knutsson är en av de individer som fått sin sista vila i graven. Han dog 1470 vid en ålder av 62 år.

Den medeltida muren i närbild

Det finns dock ytterligare en möjlighet att hitta kung Magnus kvarlevor. Redan när vi öppnade Karl Knutssons grav så såg vi att muren som begränsar utrymmet åt norr, den enda medeltida muren  i graven, såg mycket märklig ut. Vid närmare betraktande var det uppenbart att det vi såg var baksidan på en mur! Muren är således byggd från andra hållet som en del av en konstruktion, mitt i koret under den medeltida golvnivån. Detta är en verkligt spännande upptäckt som öppnar för nya tolkningar av hur koret använts som gravplats under klostrets äldsta tid, på slutet av 1200-talet.

Muren 1916


På planskissen ser man att det finns ett utrymme mellan den gravkammare vi undersökte förra året och den gravkammare vi har undersökt i år. Detta mellanrum är lagom stort för att rymma ytterligare en grav. Vi har studerat dokumentationen från de tidigare gravöppningarna 1915-17 för att se om man då gjorde någon undersökning av detta utrymme. Det gjorde man inte, dels för att man redan trodde sig ha hittat Magnus Ladulås grav, dels för att utrymmet är svåråtkomligt uppifrån pga tumbornas läge.

Stenmästare Marcel Müller borrar i en fog

Vi har med tillstånd från Riksantikvarieämbetet gjort en mindre undersökning av muren genom att ta loss en av tegelstenarna samt borrat ett litet hål i en fog. Genom denna lilla insats kan vi konstatera att muren är en tegelsten bred, dvs ca 30 cm, samt att utrymmet bakom är sandfyllt. Det arbete som gjordes på 1570-talet då tumborna byggdes verkar inte ha berört detta utrymme mer än ytligt.

Det betyder att det finns goda förutsättningar att en eventuell gravläggning skulle kunna finnas kvar intakt. Vi tror alltså att det finns en centralt placerad gravkammare från klostrets äldsta tid, mitt framför altaret. Det är det förnämsta läget en person kan begravas på. Denna gravkammare borde i så fall vara vigd åt klostrets stora stiftare och donator Magnus Ladulås.

 /Maria Vretemark och Lin Annerbäck

Osteoporosmottagningen, Huddinge sjukhus.

I fredags, 20 april, har vi i det av KK Stiftelsens finansierade forskningsprojektet ”Osteoporosis och osteoarthritis, då och nu” Sabine Sten (Högskolan på Gotland), Maria Vretemark (Västergötlands museum) och Cecilie Hongslo Vala (Sahlgrenska universitetssjukhuset) varit på Osteoporosmottagningen vid Huddinge sjukhus.

Ninni Qvist och Karin Björklund Sandin osteoporosmäter Karl Knutssons lårben.

Lårben och skenben från de sju individerna i Karl Knutssons grav har mätts med så kallad DEXA och PQCT. Det innebär att bentätheten i lårbenshalsen och i skenbenets benskikt mäts med svaga röntgenstrålar. Här får vi en uppfattning om kvalitén i skelettvävnaden i relation till individernas olika dödsåldrar, något som i sin tur ger information som bidrar till kunskap om individernas hälsa.


Ninni Qvist läser mätresultat på Karl Knutssons lårben.

Mätningarna visade att männen i graven har haft ett bra skelett, ingen hade benskörhet. I förlängningen ska resultaten från mätningarna på dessa medeltida högstatusindivider från Riddarholmskyrkan jämföras med de över 300 mätningar som vi tidigare gjort på ”vanliga medeltidsmänniskor” från städer och landsbygd.

/Sabine Sten      
                             

Cecilie Hongslo Vala och Ewa Steninger mäter PQCT på Karl Knutssons skenben.

Vid utgrävningen av korgravarna 1915 påträffades ett välbevarat skelett i en träkista, överst i graven. I kistan fanns också rester av begravningsdräkten, läderskor, pälshår från sobelbräm, frön och växtdelar från väldoftande örter och andra fynd som avslöjade den dödes höga status och gav en datering till 1400-tal. Kvarlevorna tolkades som kung Karl Knutssons skelett.

Nu har vi hunnit studera skelettet och vi har inga invändningar mot denna identifiering. Skelettet är efter en ca 60-årig man, omkring 178 cm lång. Han hade artros i halskotorna och även i ländryggen.



Artros fanns också i nyckelbenens led mot skulderbladen. Dessa förändringar kan nog mest betraktas som åldersrelaterade. Säkert var han lite stel i nacken och hade besvär att vrida huvudet. Dessutom hade kungen vid något tillfälle skadat sin vänstra fotled. Flera av de små benen bar spår av en inflammatorisk process och hade smält samman.

 
Karl Knutsson hade förlorat sina visdomständer, men i övrigt fanns alla tänder kvar vilket var ovanligt för en så pass gammal person på medeltiden. Hans tänder var slitna, men han hade ingen karies.
/Maria Vretemark

Stockholm känns just nu som en höststad. Fuktigt, kallt och få ljusglimtar. I kyrkan känns det kallare än någonsin vilket Anders Lindahl från Lunds universitet fick erfara igår när han kom på besök. Anders Lindahl är fil dr i arkeologi och arbetar bl a med en metod som heter röntgenfluorescens. Den används för att bestämma grundämnena i olika material. Anders har redan tidigare mätt tegelstenar i Riddarholmskyrkan för att jämföra dem med stenar i det gamla slottet Tre Kronor och se om teglet kommer från samma lertäkt. (Se Vetenskapens värld från 12 mars på SVT play) Nu kom han för att mäta på den gamla tegelmuren på norra sidan i graven.

Den lilla apparat som mäter teglets beståndsdelar 

Varje prov tog 6 minuter att ta och Anders fick tillbringa flera timmar i sitt temporära kontor nere i gravkammaren. Kallt blev det.

Anders Lindahl 

Röntgenfluorescens är ingen dateringsmetod utan en ren grundämnes analys, men tillsammans med alla andra analyser, både naturvetenskapliga och kulturhistoriska, breddar det vår kunskap om graven och dess tillkomst.
/Lin Annerbäck


Tillfälligt kontor i graven

Igår var professor Kerstin Lidén från Arkeologiska forskningslaboratoriet i Stockholm i kyrkan för att ta prover som sedan ska genomgå isotopanalyser.

Genom att analysera olika typer av isotoper kan vi komma individen lite närmare in på livet. Dessa analyser berättar nämligen om personens kostvanor och om var personen bott. Analys av kolisotop ¹³C och ¹²C kan avslöja om dieten varit baserad på havs- och/eller landlevande födokällor. Kväveisotoper ger information om kosten varit vegetarisk eller baserats på kött eller fisk.



Andra isotoper kan ge svar på var någonstans personen levt sitt liv. Bergrunden är olika till sin sammansättning och ger olika isotopvärden i växter och djur, dessa värden följer med till människan genom maten och lagras i skelettet. Eftersom ben omvandlas avspeglar analysresultaten en människas sista 10-15 år. Geologin från där du bor sätter också spår i dina tänder och eftersom tänderna inte nybildas kan experterna utläsa var personen bott från sex års ålder. Genom att göra analyser från både tänder och ben kan vi således få svar på var personen bott som barn/ungdom och som vuxen.



Isotopanalyserna ger oss inte bara information om personen och det liv han eller hon har levt utan i förlängningen kan informationen hjälpa oss med identifieringen av personerna i graven.
/Lin Annerbäck

I den södra graven finns bara en medeltida mur. Övriga murar som idag syns i graven är från återuppförandet av tumban efter gravöppningen 1916. Vid denna gravöppning noteras att muren är lagd i munkförband och att den är i dåligt skick. Flertalet av stenarna ska också vara av samma slag som de i kyrkans äldsta delar.



Martin Olsson skriver också att det är svårt att avgöra exakt när som muren uppförts, men att den säkert är medeltida. Denna mur har redan från börjat intresserat oss i projektgruppen.



Igår kom arkeologerna Anna Bergman och Kerstin Söderlund från Stockholms stadsmuseum och mätte in muren. Anna och Kerstin slog snabbt fast det vi anat sen vi öppnade graven: detta är troligtvis baksidan på en mur. Kanske finns det ytterligare ett gravutrymme till framför koret?
/Lin Annerbäck



Det finns flera meddelanden från gravöppningen 1916 på de nyuppförda tegelmurarna i graven

Arbetet med att dokumentera, beskriva och analysera skeletten från Karl Knutssons grav pågår nu för fullt i Riddarholmskyrkan. Osteologerna har systematiskt gått igenom de fyra kompletta skeletten för att se vilka ben som finns bevarade, letat efter spår av sjukdomar och skador samt gjort en bedömning av kön och dödsålder.

Innehållet i de två kopparkistorna med omrörda skelettdelar har också sorterats och här finns bendelar från ytterligar e minst fyra vuxna och två barn. Dessutom en del djurben faktiskt, från får, nötdjur, svin, katt, sill och gädda. Djurbenen har säkert kommit med olika fyllnadsmassor som använts vid byggnationer i koret.

Rolf Skuncke och Arne Lundberg som tittar på Karl Knutssons skelett

Igår, tisdag 27 mars, fick vi besök i kyrkan av röntgenläkaren Rolf Skuncke och ortopeden Arne Lundberg från Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge. De intresserade sig särskilt för några ledförändringar på kung Karl Knutssons skelett. Detta ska vi titta närmare på senare, bland annat med hjälp av CT-skanning.
/Maria Vretemark

Projekt Magnus Ladulås är ett stort tvärvetenskapligt projekt och nu vidtar arbetet med dokumentation, analyser och provtagningar som ska göras på benen. Allt sker enligt standardförfarande för arkeologisk provtagning. Vi följer samma procedur som vid öppningen av Birger jarls grav i Varnhem 2002 och öppningen av norra korgraven i Riddarholmskyrkan 2011 för att få jämförbara resultat.

Osteologisk analys och dokumentation görs på plats i Riddarholmkyrkan. Kön, dödsålder och kroppslängd samt patologier, sjukliga förändringar, tas fram genom dokumentation och makroskopisk granskning av skelettdelarna i kombination med information från röntgen och osteoporosmätning. Görs av fil dr Maria Vretemark, vetenskapligt ansvarig, Västergötlands museum, fil dr Anna Kjellström, Stockholms universitet, docent Sabine Sten, Högskolan på Gotland och fil mag Cecilie Hongslo Vala, Sahlgrenska sjukhuset.  


           
Osteoporosmätning 2011                                        3D scanning 2011

C14-analys Datering sker med C14-analys. Prover tas enligt standardförfarande för arkeologiskt skelettmaterial för att få bästa möjliga kvalitet på proverna. Professor Göran Possnert, Ångströmslaboratoriet, Uppsala universitet

Röntgen och CT-scanning görs på utvalda ben och skallar. Ben med misstänkta förändringar eller intressanta skador väljs ut. Hos överläkarna Rolf Skuncke och Arne Lundberg, Karolinska institutet, Huddinge.

Rekonstruktion genomförs på en kopia av skallen vilken skapas genom CT-skanning. Sedan använder Oscar Nilsson en rättmedicinsk teknik baserad på kunskapen om vävnadstjocklek och återskapandet av muskler i ansiktet.

Osteoporosmätning för att fastställa graden av benskörhet hos samtliga 7 individer i graven. Mätningar görs på ett lårben och ett skenben från varje individ. Hos bitr överläkare Ingrid Bergström på Karolinska i Huddinge.

               
Isotop 2011             DNA 2011              Odontologisk studie 2011

Isotopanalys är en dietanalys som görs på några mikrogram benpulver. Provtagning görs i Riddarholmskyrkan för senare laboratorieanalys på Stockholms universitet. Ett prov per individ tas. Professor Kerstin Lidén, Stockholms universitet.

DNA, arkeogenetik. Den viktigaste analysen för att fastställa identiteten hos de gravlagda individerna. DNA matchas mot hertig Erik i Varnhem, individerna i graven emellan och mot de i den norra graven. Prover tas i kyrkan för analys hos professor Anders Götherström, Stockholms universitet och bitr avd chef, fil dr Gunilla Holmlund, Rättsmedicinalverket, Linköping.

Odontologisk studie görs för att fastställa tandstatusen hos individerna i graven. Görs på plats i Riddarholmskyrkan av professor Peter Lingström, Sahlgrenska akademien och rättsodontolog Irena Dawidsson.

Textil I både den norra och södra korgraven hittades textilier vid den första gravöppningen 1915-16. Dessa ska genomgå (och har redan delvis genomgått) en ny analys för tidsbestämning och så långt som möjligt återskapa vad de en gång varit. Fil dr Mari Louise Franzén, Statens historiska museum.

Murverksanalys genomförs för att försöka bringa klarhet i de murar som finns i graven. Dessa kommer från olika tidsepoker enlig M Olsson 1916. Genom analysen hoppas vi komma närmare en datering av gravens tillblivelse. Anna Bergman, byggnadsarkeolog och Kerstin Söderlund, arkeolog, Stockholms stadsmuseum.

Maria Vretemark berättar om bakgrunden till årets gravöppning

Idag hade vi pressvisning i kyrkan. Maria berättade om bakgrunden till gravöppningen och vad vi vet så här långt.

Förstärkning har också kommit på osteolog-fronten. Fil dr Sabine Sten från Högskolan på Gotlands och fil dr Anna Kjellström från Stockholms universitet kommer att bistå Maria med analyserna av benen. Det är många individer som ska undersökas på ganska kort tid. Nu börjar arbetet på riktigt med grundanalysen - kön, dödsålder och kroppslängd ska noteras. Dessutom ska alla skelett dokumenteras noggrant och alla ben förtecknas.

Anna Kjellström och Sabine Sten

Anna Kjellström är expert på paleopatologisk analys och tittar extra på sjukliga förändringar på benen.

Sabine Sten har varit projektledare för projektet Osteoporosis och osteoartritis då och nu. Projektet innebär bland annat ett samarbete mellan osteologer och läkare. Projektet är ett led i sökandet efter orsakerna till den ökande benskörheten hos befolkningen. Under två år röntgade man ledförändringar och gjort osteoporosmätningar på 300 arkeologiska individer från medeltida Gotland, Sigtuna, Skara, Varnhem och Riddarholmskyrkan. Resultaten skall jämföras med dagens. Generellt kan man säga att dåtidens människor inte hade de problem med benskörhet som många har idag eftersom de rörde mer på sig än moderna människor. Även benen från den södra korgraven kommer under våren att osteoporosmätas och förhoppningsvis kommer projektet att få en fortsättning.
/Lin Annerbäck

Det är kallt i Riddarholmskyrkan, jättekallt. Men arbetet går fort framåt. Idag har en ställning byggts bakom tumban. Till ställningen kommer gravtumbans tunga lock att rullas över och sedan kommer locket att vila på ställningen under tiden vi arbetar med graven. Det är samma personer från StällAb som bygger ställningen som förra året och arbetet har gått på halva tiden mot då. Nu är det snart dags för ”provrull” och nästa vecka öppnar vi graven och påbörjar undersökningen.

Maria Vretemark, osteolog och vetenskapligt ansvarig inom projektet, Oscar Nilsson, dockmakare och Lin Annerbäck, projektsamordnare

Vi i projektgruppen är förväntansfulla, spända och vill sätta igång med arbetet. Förra veckan lånade vi in en gipskopia utav Karl Knutsson kranium från Statens historiska museum och ”tjuvstartade” lite. Gipskopian gjordes vid den förra gravöppningen 1916 och är av väldigt hög kvalité.

Hur såg han egentligen ut. Oscar Nilsson som är dockmakare är engagerad i projektet för att göra rekonstruktioner. Oscar tyckte att kraniet var väldigt karaktäristiskt och ser fram emot att få jobba med en rekonstruktion. Det finns en känd avbildning av Karl Knutsson där han porträtterats med uppnäsa. Hade han det i verkligenheten? En av sakerna vi kommer att kunna ta reda på under vårens undersökningar.
/Lin Annerbäck

Försök till tjuvkik in under tumbans lock Marie Klingspor Rotstein, ansvarig stenkonservator (här med kamera), Lin Annerbäck, projektsamordnare, Marcel Müller, stenkonservator och Daniel Kwiatkowski, stenkonservator.

Stenkonservatorerna har satt igång sitt arbete med Karl Knutssons gravtumba. I år är arbetet enklare då det fungerar på exakt samma sätt som förra året.

        
Båda tumborna har klätts in i skyddande material. Karl Knutssons tumba har även fått ett skydd över själva porträttstenen.

Fogen har lossats och locket har med hjälp av domkrafter lyfts. In under locket har rullpinnar lagt så att vi på gravöppningsdagen kan rulla över locket på den ställning som ska byggas denna vecka.

Fortsättning följer!
/Lin Annerbäck

Projekt Magnus Ladulås har fått tillstånd att öppna
Karl Knutsson Bondes gravtumba

Riksmarskalksämbetet har gett tillstånd till att öppna Karl Knutsson Bondes gravtumba i Riddarholmskyrkan i jakten på Magnus Ladulås. Våren 2011 öppnades den norra korgraven, den så kallade Magnus Ladulås grav, i Riddarholmskyrkan. Öppningen, upptagandet och undersökningen av skelettdelarna avlöpte planenligt.

Den första analysen som blev klar var dateringsproverna, utförda med C14 av professor Göran Possnert på Ångströmlaboratoriet vid Uppsala universitet. Resultaten avslöjade att de personer som vilade under Magnus Ladulås gravtumba omöjligen kunde vara kung Magnus med familj. Dateringarna visade att det handlade om nio personer som begravts här mellan ca 1430-1520-talen. Kung Magnus Ladulås dog 1290.

På goda grunder tror projektgruppen att Magnus Ladulås istället ligger i den södra graven framför koret. Alltså i den grav där kung Karl Knutsson begravs 1470 och som bär Karl Knutssons namn. I graven har sju individer begravts. En av dem kan vara Magnus Ladulås. Under mars-april kommer alla individer i graven att undersökas. De analyser som kommer att genomföras är: osteologisk analys (bedömning av kön, dödsålder, kartläggning av sjukdomar och skador), röntgenundersökning och osteoporosmätning, isotopanalys, DNA – analys, C -14-datering, odontologisk undersökning samt 3D scanning av kranier för rekonstruktion av utseenden. Svea Television kommer att dokumentera hela projektet, bland annat för SVTs räkning.

Projektet är ett samarbete mellan Västergötlands museum, Stockholms medeltidsmuseum, Högskolan på Gotland, Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge, Rättsmedicinalverket, Sahlgrenska akademien, Statens historiska museum, Stockholms stadsmuseum, Stockholms universitet, Uppsala universitet, Västarvet och Svea television.

För mer information kontakta:

Maria Vretemark, Västergötlands museum

Vetenskapligt ansvarig

Telefon: 070-2232612

Mail: maria.vretemark@vgregion.se

Lin Annerbäck, Stockholms medeltidsmuseum

Samordnare

Telefon: 08-508 31 802

Mail: lin.annerback@stockholm.se