Onsdag 4 maj: liten fördjupning om benskörhet

Som nämnts i tidigare inlägg kommer benen från Magnus Ladulås grav i Riddarholmskyrkan att ingå i ett forskningsprojekt om benskörhet. Osteoporosis och osteoartritis då och nu heter projektet som sedan 2009 drivs av avdelningen för osteologi och arkeologi vid Högskolan på Gotland och finansieras av KK-stiftelsen. Projektet innebär bland annat ett samarbete mellan osteologer och läkare. Projektets mål är att högskolan ska finna samarbete med andra myndigheter och med näringslivet.*

 
Mia tillsammans med Sabine Sten från Högskolan på Gotland, projektledare för osteoporos-projektet. Här utanför sakristian i Riddarholmskyrkan

Benskörhet, eller osteoporos som det heter på läkarspråk, är ett stort och växande problem i Skandinavien. Många äldre drabbas av t ex lårbensbrott som både vållar stort lidande för de drabbade och innebär stora kostnader för samhället. Mätningar visar dessutom att benskörheten går allt längre ner i åldrarna. Detta är naturligtvis oroande och man vill gärna ta reda på vilka faktorer som ligger bakom denna negativa förändring. Man vet att bentätheten (hög bentäthet = starka ben, låg bentäthet = benskörhet) är beroende av både arv och miljö och det är bland miljöfaktorerna som man kan söka anledningen till förändringen. Benens hälsa påverkas, precis som resten av vår kropp, av vad vi äter, hur vi rör oss och vilken miljö vi vistas i. Även kroppens olika hormoner påverkar bentätheten, vilken är en anledning till att kvinnor drabbbas av benskörhet efter klimakteriet, när östrogennivåerna i kroppen går ner.
 
 
Osteoporosmätning...       ... och resultat    

Projektet Osteoporosis och osteoartritis då och nu är ett led i sökandet efter orsakerna till den ökande benskörheten hos befolkningen. Inom projektet har man under två år röntgat ledförändringar och gjort osteoporosmätningar på 300 arkeologiska individer från medeltida Gotland, Sigtuna, Skara och Varnhem (och på "våra" ben från Riddarholmskyrkan, se Torsdag- fredag 14-15 april). Resultaten skall jämföras med dagens patienter där stor medicinsk erfarenhet och kunskap finns dokumenterad inom sjukvården. Generellt kan man säga att den tidens människor inte hade de problem med benskörhet som många har idag. Och detta gäller även när man jämför dem med nutida människor i samma ålder. Många människor under medeltiden nådde ju inte så hög ålder.

                 
              
                          Starka medeltida ben


Även  isotopundersökning utförs på alla individerna. Isotopundersökningarna ger svar på vad födan har bestått av de sista 10 åren under en människas levnad (se Fredag 15 april).

Anledningarna till att medeltidens människor hade starkare skelett än vi tros vara att de hade en annan kost, bland annat föreskrev kyrkans regler ca 180 fastedagar om året, vilket innebar en stor andel fisk i kosten. De flesta av dåtidens människor använde också sin kropp på ett annat sätt än vi gör idag. Många av den tidens tunga arbetsuppgifter har idag tagits över av maskiner. På resor som vi idag gör med bil, tåg eller tunnelbana var man på den tiden hänvisad till hästryggen eller att gå till fots. Dessutom kan man räkna med att medeltidens människor tillbringade betydligt mer tid ute i dagsljuset än vi gör idag. Solljuset är nödvändigt för att kroppen ska kunna bilda det för skelettet viktiga D-vitaminet. Och på våra solfattiga breddgrader får vi lätt för lite av den varan. Läs mer: http://www.who.int/uv/faq/uvhealtfac/en/index1.html

Alltså: lämna datorn en stund och gå ut och studsa i solskenet! (om du ser nåt)

*I projektet finns samarbetspartners vid Osteoarkeologiska forskningslaboratoriet och Arkeologiska forskningslaboratoriet Stockholms universitet, Västergötlands museum, Gotlands Museum, Osteoporoscentrum och röntgenkliniken Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge, avdelningen för geriatrik Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, ortoped- och röntgenklinikerna Visby lasarett, privatpraktiserande läkare i Visby, Ålands centralsjukhus och Svea Television.


Liten fördjupning om DNA


Det är inte så ofta som vetenskapsexpertisen har väldokumenterat 700-800-årigt material att arbeta med. Därför ger Magnus Ladulås en unik chans att utveckla och testa nya metoder för att hantera gammalt DNA och samtidigt samla underlag för framtida metoder.

 

Den som leder ett av DNA-teamen är Anders Götherström från Uppsala universitet, han berättar att målet är att få fram allt DNA som överhuvudtaget finns i Magnus Ladulås kvarlevor, hela hans sk genom. (från genetiken, beteckningen på en organisms ärftliga information kodad i DNA).

 

Presentation vid pk i Riddarholmskyrkan

Anders Götherström från DNA-teamet.                         Tänder har kunnat härledas till
.                                                                                fem av sju individer.

 

 

Tidigare har man analyserat mycket mindre DNA, små små genbitar. I Ladulåsfallet handlar det om betydligt mer. All genetisk information som finns ska hämtas. Att systematisera detta stora material blir en värdefull erfarenhet till gagn för framtida forskning.

 

Det var bland andra Anders Götherström som också medverkade vid analysen av Birger jarls DNA*). Då tog man fram sk kärn-DNA ur en tand. När det gäller Magnus Ladulås, liksom flera av de andra individerna i graven, saknas hela underkäken. Den har genom åren kommit bort och tänder från såväl över- som underkäke har försvunnit eller hamnat huller om buller. Sammanlagt finns tänder kvar från fem av de sju vuxna personerna. Maria Vretemark som tittat igenom alla lösa tänder i det åttonde skrinet säger att i några fall har hon hittat tydliga passningar i rothålen. Det är ganska lätt när det gäller de flerrotade kindtänderna men betydligt svårare för tänder med bara en rot. För Helvig- och Magnus-skallarna finns inga säkra tänder. För enkelhetens skull tar man istället proverna ur kompakt ben, i det här fallet ett lårben.

 

Det är bara Magnus Ladulås som går igenom den här stora DNA-analysen. De övriga personerna i graven genomgår mindre selektiva genundersökningar av den rättsmedicinska avdelningen. Det blir helt enkelt för kostsamt och tidskrävande att undersöka alla individerna på samma sätt som Magnus Ladulås. Det material man får fram av honom blir komplett och bara ett fåtal nu levande personer har genomgått samma typ av undersökning.

 

När Birger jarl undersöktes var det många som hörde av sig och ville låta sig undersökas då de hävdade att de var släkt med Birger jarl. Men det är inte möjligt efter så många år. Man kan jämföra DNA mellan individer från samma tidsperiod, men eftersom mängden DNA halveras för varje generation så blir det inte mycket kvar efter 700 år.

 

Möjligen är också den här DNA-forskningen unik i världen. I alla fall har Svenska forskare en framträdande position. Vad Anders Götherström känner till så har DNA-analys visserligen gjorts på arkeologiska lämningar tidigare men inte på namngivna personer.

 

*) Vid Birger jarl-analysen medverkade också Helena Malmström som nu är föräldraledig. Magnus Ladulås-analyserna genomförs av Evangelia Daskalaki.


RSS 2.0