Magnus Ladulås gravöppningsblogg

Från och med lördagen den 14 maj håller Riddarholmskyrkan öppet för allmänheten alla dagar 10-17 (t.o.m. 25 september). På fredagen städade vi undan våra sista saker och tog några sista bilder. Alla konservatorerna som arbetar med olika saker i kyrkan började också packa ihop.






I och med detta går vårt projekt in i en ny fas. Dels kommer de olika forskare som varit med och undersökt skeletten i graven och tagit olika prover från dem att jobba vidare med sina analyser, dels kommer en liten utställning i kyrkan att produceras av Slottets visningsavdelning och Stockholms medeltidsmuseum. Ett projekt av den här typen innehåller ju både forsknings- arbete och rapporter och publikt arbete som t. ex. utställningar, blogg, tv-program och böcker.

Framöver kommer olika delresultat från forskningsprocessen att presenteras här i bloggen men det kommer ju inte bli inlägg lika ofta som tidigare. På Medeltidsmuseets facebook-sida kommer vi att flagga för nya inlägg i bloggen: www.facebook.com/#!/pages/Stockholms-Medeltidsmuseum/154436471252769


Projektets närmaste framtid ser ut ungefär såhär:
- I slutet av maj kommer osteologerna från osteoporosprojektet (se inlägg 4 maj) och läkarna från Karolinska sjukhuset att ha ett gemensamt seminarium om resultaten från röntgen och osteoporosmätningen.

- Under sommaren 2011 kommer resultaten från C14- och isotopproverna. Genom C14-resultaten kan vi förhoppningsvis få reda på i vilken ordning skeletten i graven har lagts ner och under vilken tidsperiod graven har använts. Genom isotopanalysen får vi reda på vilken typ av kost de huvudsakligen har levt av och i vilket område de tillbringat de sista tio åren av sitt liv (se inlägg 15 april). Resultaten från dessa båda analyser kan hjälpa oss en bit på väg mot identifieringen av skeletten.

      
Osteoporosmätning och isotopanalys

- Under sommaren 2011 kommer det också att finnas en liten utställning i Riddarholmskyrkan om gravöppningen.

- Sammanställningen av resultaten från den osteologiska undersökningen pågår redan och en del grundfakta kommer att presenteras i mini-utställningen i kyrkan. En fullständig osteologisk rapport kan finnas tillgänglig till hösten 2011.

                 
Utställning i kyrkan och osteologiskt analysarbete

- Den 24 oktober 2011 kommer en dokumentär om gravöppningen producerad av Svea television att sändas i SVT:s Vetenskapens värld.

- Tidigast under senhösten 2011 kan de första DNA-resultaten komma (de fullständiga resultaten beräknas ta ca 2 år)

  
Film för TV och DNA-analys

- Under 2012 kommer en bok med artiklar som beskriver de olika delarna i projektet och de resultat som då finns tillgängliga.

Med detta inlägg ber jag också att få tacka för mig eftersom min tid i projektet nu går mot sitt slut. Fortsättningsvis kommer Lin Annerbäck sköta bloggen från Medeltidsmuseets sida tillsammans med Anja Praesto från Västarvet (som tidigare).

Tack!
/Frida

Idag är sista dagen i kyrkan. Allting är iordningställt, sakristian är tömd och det är bara det sista skrinet som placeras i tumban samtidigt som Svea television filmar det hela. En enkel men finstämd ceremoni genomförs för att på så vis tacka för att vi 2000-talsmänniskor fått ta upp och undersöka de nio personerna från en annan tid.

Som förrättare av ceremonin har officianter från såväl Svenska kyrkan som den Katolska kyrkan bjudits in. Även landshövdingen i Stockholm är närvarande. En sångerska framför två medeltida stycken och det lyses gravfrid över graven. Stenkonservatorerna rullar sakta men säkert över det tunga locket över gravtumban. Det känns lite högtidligt och som om vi som är där delar ett historiskt ögonblick.

Nu är graven stängd. Nästa vecka görs det sista murarbetet och kyrkan ska förberedas för att öppna för turistsäsongen.

Magnus Ladulås grav återförsluts med en enkel men finstämd ceremoni.

 (från vänster: domkyrkokaplan Kristina Ljunggren, sångerska Elisabeth Ljunggren Kurbany, domprost Åke Bonnier, överhovpredikant Lars-Göran Lönnermark, biskop Anders Arborelius, pastor Erland Ros)

Bilder från vänster: Lars-Göran Lönnermark vid gravtumban. Åke Bonnier och Per Unckel kikar ned i graven. Lars-Göran Lönnermark, Kristina Ljunggren, Åke Bonnier och Anders Arborelius samråder innan ceremonin. När stenhällen skjutits på inspekteras det hela av stenexperterna.

Förrättare vid återförslutningsceremonin: Domkyrkokaplan Kristina Ljunggren, Domprost Åke Bonnier, Per Unckel, Stockholms läns landshövding, Överhovpredikant Lars-Göran Lönnermark och Anders Arborelius, Biskop i Stockholms katolska stift.

Vi är ett fåtal personer denna dag som tömmer sakristian på kopparskrinen och bär fram dem en och en till gravtumban. En märklig blandning av känslor infinner sig, vi är både tagna och uppsluppna på samma gång.  Mia klättrar ned i gravtumban och vi andra lyfter sakta och systematiskt fram varje skrin som placeras på samma sätt som de stått på tidigare. När alla är på plats lämnar vi graven, locket dras inte på förrän i morgon. Då är det en ceremoni planerad för att mera officiellt avsluta denna del av forskningsfasen.

På plats i Riddarholmskyrkans tillförordnade forskarrum idag finns Sebastian Wärmländer. Han och hans fru har varit med och utvecklat CAD-tekniken och för tre år sedan tog de fram en prototyp för just arkeologiskt material. Tekniken testades och föll väl ut. Idag är Sebastian och hans team anlitade över hela världen för att mäta upp skelett eller arkeologiska föremål åt museer och laboratorier.

Men just idag är platsen som sagt Riddarholmskyrkan. Sakta snurrar skivan som kranium för kranium fixeras vid. Röda laserstrålar studsar mot ytan och sänder mätvärden in i datorn. På skärmen trollas bilden av kraniet fram.  De lagrade värdena kan sedan användas för analyser och efterkonstruktioner. Sebastian berättar att det är första gången som han har ett sådant här scanneruppdrag avsett i första hand för rekonstruktion. För så är det, de samlade värdena ska sedan hamna hos dockmakaren Oscar Nilsson som ska återskapa Magnus Ladulås utseende. Ja, ansiktena på alla sju personerna ska framställas, allt enligt kriminaltekniska metoder. Oscar har många historiska rekonstruktioner bakom sig – bland annat Birger jarl som du kan se på Medeltidsmuseet i Stockholm.

Vad gäller scanning som metod finns också röntgen. Nackdelen med röntgen är att det förstör DNA:t, fördelen gentemot laser är att det också får med insidan. Laser mäter ytvärden, men förstör ingenting på materialet som mäts. Den utrustning Sebastian använder är portabel, vilket är en viktig poäng i sammanhanget eftersom så lite som möjligt ska föras ut ur kyrkan av säkerhetsskäl.

.                                Kranierna mäts upp med laser av Sebastian Wärmländer.

Uppdraget är spännande och annorlunda. Vad som fängslar Sebastian - liksom oss andra - är de deformationer som återfinns på kvinnokranierna. De är lätt tillplattade vid hjässan och har, genom att de kanske lindats under lång tid, fått ett avlångt utseende. Ett tecken på ett historiskt skönhetsideal i de övre samhällsklasserna? Teorin är att detta är ett kulturmönster som kommer österifrån, importerat till Skandinavien genom ingiften och allianser. Framtida forskning får utvisa vad som är det mest sannolika. Sebastian har kolleger runt om i främst Europa som samlat information och kunskap från annat material och andra uppmätningar. När allt plussats samman får vi en förhoppningsvis klarare uppfattning om vad som utspelade sig vid Magnus Ladulås hov.

Det har varit intensiva och omtumlande dagar för alla inblandade. Det är nästan svårt att tro att det bara har gått en vecka sedan gravtumbans lock sköts undan och blottade gravkammaren med de åtta kopparskrinen. När vi nu förbereder oss för att ta lite påskledigt kan vi konstatera att allt har flutit på som planerat och att tidsplanen håller än så länge. Alla inblandade i och kring projektet har varit mycket engagerade och professionella och verkligen ansträngt sig för bästa möjliga resultat.
     
                                                     
                                                   
Mitt i allt ståhej har Maria Vretemark (eller Mia som hon också kallas) på något förunderligt sätt hunnit gå igenom benen och dokumentera vad hon sett. Under den här veckan har Ray och hon också fotodokumenterat kranierna och de stora benen från kopparskrinen. Ljusförhållandena är lite speciella inne i kyrkan så det krävdes lite kreativitet för att bilderna skulle bli bra.

Redan nu kan Mia dela med sig av en del av det hon har kunnat konstatera så här långt:

- I det åttonde skrinet, som innehöll det osorterade materialet från 1915-16, fanns ben från tre barn i olika åldrar. Graven innehöll alltså egentligen tio personer även om framför allt två av dem representerades av väldigt få ben. Från en 3-åring finns det bland annat en skuldra, lite tänder samt lårben och skenben. Från en 1,5-åring och en 6-åring finns bara ett fåtal ben vardera. De här barnen är inte omnämnda i några samtida historiska källor. Istället berättar benresterna om en tid då barnadödligheten var mycket hög, även i aristokratiska miljöer, och då barn som dog innan de nådde vuxen ålder mycket sällan lämnade några spår i samtidens källor. DNA-prover har tagits även från de här benen, så eventuellt kommer vi att få reda på längre fram var i familjen de hör hemma. 

                  
                                         Delar av innehållet i det åttonde skrinet

- En av männen i graven är riktigt lång, även med dagens mått mätt, ca 190 cm. Det är ovanligt med så långa personer under den här tiden men det förekommer. Denne långe man är det skelett som Martin Olsson vid gravöppningen 1915-16 menade kunde vara ex-kung Valdemars son Erik Valdemarsson. Det skelett som har antagits tillhöra kung Magnus själv visar att även detta har varit en lång man, ca 180 cm (den osteologiska analysen från Varnhem visade att brodern Erik var 178 cm lång medan Birger jarl var 175 cm).

- Precis som Fürst konstaterade var en av individerna i graven en yngre man. Man har antagit att detta skulle kunna vara Magnus Birgersson d.y. som halshöggs på Helgeandsholmen efter Nyköpings gästabud (läs mer här: http://www.ne.se/enkel/nyk%C3%B6pings-g%C3%A4stabud). Han skulle då ha varit ungefär 20 år gammal. Enligt Mia är benen från en man som är något äldre än så, men det behöver inte emotsäga att det är Magnus Birgersson d.y. Under medeltiden höll man inte så noga reda på människors födelseår. Dödsåret ansågs som viktigare. Den här unge mannen har ett mycket kraftigt skelett och mätningarna på Huddinge sjukhus visade också fantastiska bentäthetsvärden.

- De två kvinnorna, som har föreslagits vara drottning Helvig och parets dotter Rikissa, har mycket säreget formade huvuden, platta ovanpå och med långa bakhuvuden. Det är resultatet av att man lindade småflickors huvuden från att de var mycket små för att forma skallen till den form som tidens mode föreskrev. Detta bruk förekom i Nordtyskland, bl a i Holstein, som drottning Helvig kom ifrån. 

                                                                                              
Ett av de "normala" kranierna i graven och ett av de deformerade kvinnokranierna. 
                                            Foto: Henrik Nordin Svea-tv.

- På det något äldre av de kvinnliga skeletten, som har antagits vara drottning Helvig, kunde man se att hennes problem att röra sitt högra ben (se vidare i inlägget från 14-15 april) har gjort benen på den sidan mindre och spädare än på den vänstra sidan. Det andra kvinnliga skelettet, som kan vara Rikissa, är från en längre kvinna. Men även hon har varit en ganska späd person.

Detta är bara ett axplock av den information som osteologerna får fram bara genom att med blotta ögat undersöka skeletten. Det kommer mer framöver!

Det blev ett långt inlägg idag. Men nu kommer det å andra sidan att vara tyst i några dagar. Nu tar vi paus och återkommer efter påsk.

                                                
                                                        Påskstängt 

De ligger verkligen inte på latsidan i den iskalla kyrkan. De hinner knappt komma tillbaka från Huddinge sjukhus så kommer professor Kerstin Lidén från Stockholms universitet för att ta isotop-prover från skeletten.

Genom att analysera dessa prover kan man, via de spår av olika ämnen som lagrats i skelettet under människors levnad, få reda på om deras kost bestått av övervägande vegetabilisk eller animalisk föda. Dessutom kan man se om den animaliska födan har bestått mest av fisk eller kött och om det kött man ätit kommit i första hand från växtätare eller köttätare.

Man kan också genom isotopanalysen se i vilket geografiskt område personen har tillbringat de sista tio åren av sitt liv. Sammansättningen av grundämnen som man får i sig genom vatten och lokalproducerad föda skiljer sig åt mellan olika platser, beroende på vilka grundämnen bergrunden på platsen innehåller.

Det är onekligen en oändlig mängd information som finns lagrat i våra kroppar! Även i skelett som legat begravda i 700 år.

           

                                               
                                          Mia åker till Huddinge med benen

På fredagen hade Mia bokat tid för sina sju patienter på Osteporosmottagningen hos överläkare Ingrid Bergström. Medeltidens människor hade inte de problem med benskörhet som vi har idag. Det vet man eftersom man inom projektet Osteoporosis och osteoartrithis då och nu redan har undersökt ett stort antal medeltida skelett från Skara, Varnhem, Sigtuna och Gotland. Det gäller även för sex av de sju kungligheterna i "vår" grav. Jämfört med medelvärdet för jämnåriga nutidssvenskar har de mycket bra bentäthet, dvs mycket starka ben. Det beror sannolikt på att de har rört sig mycket och belastat sitt skelett samt vistats mer utomhus än vi gör idag.

En av kvinnorna, den som man har antagit är drottning Helvig, hade bentäthetsvärden som liknade de värden man hittar hos många nutida  kvinnor i samma ålder (ca 60-70 år). Hon led alltså av långt framskriden benskörhet. Det berodde antagligen på att hon redan som mycket ung, före puberteten, fått en defekt i höften som när hon blev äldre gjorde att det utvecklades en allvarlig artros (ledförslitning). Antagligen har hon haft ont och haltat och blivit alltmer stillasittande. Ju mindre hon belastade benen desto mer försvagades de och det är troligen anledningen till att hon skiljer sig från de andra vad gäller bentätheten.

                  
                   Sjuksköterskorna Ninni Qvist och Karin Björklund förbereder ett lårben 
                   för osteoporosmätning. Foto: Maria Vretemark

Varken till datortomografin eller bentäthetsmätningen togs hela skeletten med utan endast ett urval av ben, som man bedömde kunde ge svar på de aktuelle frågeställningarna.

I morgon mer om isotop- och DNA-provtagning!

Idag råder återigen lite spänd förväntan i kyrkan, den samlade världspressen är på ingång. Vi har bjudit in till presskonferens och ett 25-tal journalister och fotografer fyller de utplacerade sittplatserna tidigt på förmiddagen. Pk:n är förberedd med bildvisning och föredragning av Mia samt DNA-experterna. Det hela inleds av kultur- och fastighetsborgarråd i Stockholms stad Madeleine Sjöstedt som hälsar välkommen.

Pressmaterial är utlagt på Medeltidsmuseets pressida och för den som vill ha rörliga bilder har Svea Television satt samman ett specialinslag på ca 4 minuter.

Även idag finns gipsavgjutningarna på kranierna från Historiska museets osteologiska samling uppställda liksom skrinet som Magnus Ladulås låg i.

Fr v: Madeleine Sjöstedt, Anders Götherström, Solbritt Benneth i intervju, Magnus Ladulås skrin

Mia presenterar projektet, vilka analyser man ska göra och vilka personer man tror att det är i graven. Utav de sju individerna är det två manspersoner man inte riktigt vet vilka det är. Mia avslöjar också att det finns skelettdelar från en åttonde person, ett litet barn som dött vid 3-års ålder.

Pressen samlas vid gravtumban. Marie Klingspor och Calle Althoff berättar.

Efter presentationen är det fritt för enskilda intervjuer, se artiklarna i vår länksamling.

Eftermiddagens uppgift är att transportera utvalda skelettdelar till Huddinge sjukhus för röntgen och senare benskörshetsanalys. På kvällen är benen tillbaka i kyrkan igen och Mia låser porten för den här dagen.

Sen var nästa fråga hur vi skulle ta oss ner. Efter en del dividerande om stegar och andra möjliga anordningar klättrade Mia resolut ner för att ta reda på hur tunga skrinen var så att vi skulle veta om det behövde få plats två eller fyra fötter där nere bland kopparskrinen.

De var inte alls så tunga som man kunde tro. Mia kunde utan problem lyfta upp dem och vi nådde att ta emot dem över tumbans kant. Ett efter ett kom de upp ur djupet och placerades på det förberedda bordet bredvid, i samma ordning som de stått nere i gravkammaren.

                                                         
             Mia lyfter upp skrinen...                                     ... och Lin och Frida tar emot.
                                                           
Det var lite svårare att komma upp än ner så vi fick sticka ner en stege till Mia när hon skulle upp igen. Därefter klättrade Calle, Slottsarkitekten, ner för att dokumentera själva gravkammaren och dess byggnadsdetaljer.

Locken på skrinen hade inte ärgat fast utan kunde lyftas av från vart och ett av kopparskrinen utan problem. Och där låg de; kranier och andra skelettdelar från Magnus Ladulås och hans familj och släktingar.

                                              
                  Mias första möte med Magnus     Kung Magnus Birgersson
                                                               (foto: Henrik Nordin Svea-tv)

Carl Magnus Fürst sorterade vid gravöppningen 1915-16 upp skelettdelarna så som han bedömde att de hörde ihop och de återbegravdes i de specialtillverkade kopparskrinen. Vissa av skeletten tillskrevs personer som man med stor sannolikhet kunde tro hade begravts i Kung Magnus grav. De två kvinnorna i graven antas vara Drottning Helvig och Rikissa (dotter till Magnus och Helvig och abedissa i Klara kloster i Stockholm). Den man i 20-års åldern som också finns i graven tror man är Magnus Birgersson d. y., en sonson till Magnus Ladulås som halshöggs på Helgeandsholmen år 1320 (I efterdyningarna av Nyköpings gästabud och brödrastriderna mellan Magnus Ladulås och Helvigs tre söner Birger, Erik och Valdemar. Men det är en helt annan historia som är för lång och komplicerad för att gå in på här).


         Kopparskrin med inskription från 1916: "... Konung Magnus Birgersson kallad Ladulås"

               

Utöver dessa fyra finns ytterligare tre män i graven. En av dem har Fürst föreslagit att det kan vara exkung Valdemar, kung Magnus bror. De två andra, yngre släktingar till Magnus och Valdemar. Förhoppningsvis kan DNA-resultaten ge oss mer information om hur personerna i graven inbördes är släkt med varandra.

/Frida

Det är inte utan att vi är lite nervösa när vi samlas i kyrkan denna gråmulna tisdagsmorgon. Marie och hennes medarbetare förbereder själva avrullningen av locket. Christian Arnet och hans team från Svea television ordnar med kameror och annat för att fånga detta, minst sagt, historiska ögonblick på bild och film. Tanken är att hela processen, från gravöppning till färdiga analysresultat, ska bli en tv-dokumentär. Vi andra irrar mest runt med lite svettiga handflator och hoppas på att det inte ska dyka upp något oförutsett när locket väl har rullats av.


Nervös väntan...       

I beskrivningen av återförslutandet 1916 står det bara att skrinen ställdes ner och locket lades på, så vi hoppas på fri passage ner. Men en järnbalk som förstärker golvet nämns också. Tänk om den sitter i vägen på nåt sätt. Och hur stort är hålet? Och tänk om där finns ett tegelgolv eller något annat kompakt, som inte nämns i beskrivningen. I så fall kommer det att krävas nya tillstånd och det hela blir försenat. Och tiden är begränsad. Den 15 maj öppnar Riddarholmskyrkan för allmänheten.

                                                                    
Locket rullar över på den specialbyggda ställningen.                                                                                                             


Marie, nöjd med sten-
konservatorernas insats 

Locket rullar förvånansvärt lätt på de vita rullarna som skjutits in under, över på den specialbyggda ställningen vid gravens "fotända" under överinseende av Marcel, stenhuggaren. Marie Klingspor och hennes medarbetare har gjort ett grundligt förberedelsearbete. De som står närmast lutar sig fram för att kika ner vi kan alla dra en lättnadens suck. Precis som vi hoppades är det öppet rakt ner under locket och där står de så prydligt: de åtta kopparskrinen som innehåller kvarlevorna av Magnus Ladulås och hans familj och släktningar. Vad kan de berätta för oss när de möter 2010-talets vetenskapliga metoder?

Första titten
  

Fortsättning följer...
/Frida

Förberedelser för att lyfta locket

Det mest kritiska momentet enligt Marie Klingspor, som leder arbetet med att öppna gravtumban, är att lyfta det tunga locket och få in rullar under. Rullarna ska göra det möjligt att skjuta av locket. Vid gravens fotända, mot altaret till, specialbyggs en ställning som locket ska rullas över på för att avslöja passagen ner till själva graven under kyrkans golv.

Stenkonservatorerna har bearbetat fogen så långt in de nått. Men trots de specialbyggda verktygen ser det ut att vara fogbruk kvar längre in under locket. Det gör oss en smula oroliga för hur stort, eller snarare litet, själva hålet kommer att vara.

Marcel, stenhuggaren, leder arbetet när locket ska lyftas. Han fogar ihop ungefär 1 dm breda eklister som passar precis under lockets kant. Här och där måste han göra små urtag för utsmyckningar på graven. Strax under Magnus huvud, på tumbans kortsida, finns till exempel en liten ängel som måste skyddas. 

När de hopfogade eklisterna har perfekt passform placeras en vevförsedd domkraft i varje hörn. Även under domkrafterna finns träplattor för att skydda kyrkans golv. Sen när allt är på plats dirigerar Marcel en person till varje vev. Jag har varit angelägen om att hålla mig bakgrunden för att inte störa arbetet men nu blir jag till min stora glädje tillsagd att sköta en av vevarna.

Långsamt, långsamt, vevar vi, medan Marcel passar oss så att inget hörn av locket lyfter snabbare än något av de andra. Och locket lyfter! Efter bara något ögonblick kan man ana sina vev-kollegor på andra sidan genom den smala springan som öppnats mellan locket och marmortumban.

Det mest kritiska momentet är avklarat. Men nu är nästa fråga hur det ser ut under locket. Tänk om det inte är fri väg ner till graven! En järnbalk eller ett tegelgolv som gör det svårt att komma ner till de åtta kopparskrinen.

/Frida

Locket är lyft!

Den 30 mars gör jag och Ray (som fotodokumenterar för Medeltidsmuseets räkning) vårt första besök i kyrkan efter att arbetet har satt igång.

Stenkonservatorerna har etablerat sig i kyrkan och tagit dit den utrustning de behöver för att med största försiktighet få loss gravens lock. På torsdagen har de kommit en bra bit på väg med bearbetningen av fogbruket som håller fast locket vid den ca 1 meter höga rektangulära marmorsockeln. Redan första arbetsdagen kunde man konstatera att fogen var betydligt djupare än väntat och de fick själva tillverka nya verktyg med längre blad för att nå längre in under locket utan att riskera att skada själva stenen med verktygens handtag. Det är också viktigt att verktygen har ett mjukt stopp mellan blad och handtag av samma anledning.

Fogens yttersta centimetrar var mycket hårda, kompakta och svårgenomträngliga men längre in är fogen mer porös. Marcel, stenhuggaren, säger att det ofta ser ut på det sättet.

Enstaka grupper, som bokat visningar utan att ha en aning om att det pågår en gravöppning, besöker kyrkan under ledning av guider från Slottets visningsavdelning. Den här dagen blir en amerikansk collegeklass  runtvisade medan stenarbetet pågår. Stenkonservatorerna Solveig och Maʈgorzata tar en välförtjänt kaffepaus för att inte störa visningen i onödan.

Det är väldigt kallt i kyrkan och vi funderar över om det kan vara någonstans runt 2 plusgrader. Maʈgorzata har heltäckande fodrad overall. Flera lager kläder behövs, trots att de arbetar intensivt med att knacka och fila på fogen.

Ray och jag har lyckats pricka in den perfekta tiden för vårt besök. Solen faller in genom de höga fönstren i koret direkt på Magnus ansikte, så som man tänkte sig att det såg ut på 1570-talet när helfigursbilden på gravens lock gjordes. I övrigt är kyrkan ganska mörk och mycket stilla. När den stillsamma collegeklassen har lämnat kyrkan hörs återigen bara knackandet från verktygen mot fogen och rasslandet när damm och bitar från den faller ner på skyddspappret som har lagts ut för att skydda kyrkans golv.

Bredvid Magnus grav finns en liknande gravtumba som täcker kvarlevorna av kung Karl Knutsson Bonde. Vid gravöppningen 1915-16 passade man på att öppna båda gravarna samtidigt. Nu, inför det här projektet, känns det ganska bra att vi "bara" har en grav och sju personer att tänka på.

/Frida