Magnus Ladulås gravöppningsblogg

Efter avklarad presskonferens kunde (äntligen) det riktiga arbetet börja. Efter en första uppsortering är det dags att dokumentera alla benen och utläsa allt det som osteologerna kan se med blotta ögat på dem; kön, ungefärlig ålder, tandstatus (på de som har tänder), skador och sjukdomar som lämnat spår på skeletten.

Dessutom ska olika undersökningar göras och prover tas som kan ge ytterligare information om kungligheternas liv, hälsa och inbördes släktrelationer.

Under torsdagen röntgades de ben som tillskrivits kung Magnus som har tydliga sjukliga förändringar. Vid gravöppningen 1915-16 ansågs förändringarna bero på någon form av cirkulationsproblem som i sin tur ledde till infektioner på ben och armar som angrep även skelettet. I Erikskrönikan står det omnämnt att kung Magnus led av "sot". Vad det motsvarar på modern svenska är svårt att veta, men förhoppningsvis kan den moderna läkarvetenskapen ge oss hjälp på traven. I modernast tänkbara datortomograf under ledning av överläkare Rolf Skuncke togs ca 30 000 bilder. Läkarnas tolkning av alla dessa bilder får vi vänta på ett tag till.

                                               
                                          Mia åker till Huddinge med benen

På fredagen hade Mia bokat tid för sina sju patienter på Osteporosmottagningen hos överläkare Ingrid Bergström. Medeltidens människor hade inte de problem med benskörhet som vi har idag. Det vet man eftersom man inom projektet Osteoporosis och osteoartrithis då och nu redan har undersökt ett stort antal medeltida skelett från Skara, Varnhem, Sigtuna och Gotland. Det gäller även för sex av de sju kungligheterna i "vår" grav. Jämfört med medelvärdet för jämnåriga nutidssvenskar har de mycket bra bentäthet, dvs mycket starka ben. Det beror sannolikt på att de har rört sig mycket och belastat sitt skelett samt vistats mer utomhus än vi gör idag.

En av kvinnorna, den som man har antagit är drottning Helvig, hade bentäthetsvärden som liknade de värden man hittar hos många nutida  kvinnor i samma ålder (ca 60-70 år). Hon led alltså av långt framskriden benskörhet. Det berodde antagligen på att hon redan som mycket ung, före puberteten, fått en defekt i höften som när hon blev äldre gjorde att det utvecklades en allvarlig artros (ledförslitning). Antagligen har hon haft ont och haltat och blivit alltmer stillasittande. Ju mindre hon belastade benen desto mer försvagades de och det är troligen anledningen till att hon skiljer sig från de andra vad gäller bentätheten.

                  
                   Sjuksköterskorna Ninni Qvist och Karin Björklund förbereder ett lårben 
                   för osteoporosmätning. Foto: Maria Vretemark

Varken till datortomografin eller bentäthetsmätningen togs hela skeletten med utan endast ett urval av ben, som man bedömde kunde ge svar på de aktuelle frågeställningarna.

I morgon mer om isotop- och DNA-provtagning!