Magnus Ladulås gravöppningsblogg

Projekt Magnus Ladulås kommer att skicka in en tillståndsansökan för fortsatta undersökningar i Riddarholmskyrkan.

Under mars har projektet genomfört en mindre sonderingsundersökning mellan de två gravtumborna i kyrkans kor. En gravkammare har hittats. Detta utrymme är inte tidigare undersökt. Måttet på kammaren är 2x0,8 meter.

För att få fortsätta undersökningarna måste ett nytt tillstånd inhämtas från
Riksmarskalksämbetet, Statens fastighetsverk, Länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet.

Efter ett par veckors uppehåll genomför vi en kompletteringsgrävning. Det är Riksantikvarieämbetet som har begärt ytterligare information för att säkerställa att Magnus Ladulås tumba inte skadas om vi gräver oss in under den. Framför allt behöver vi ta reda på hur långt in under tumban som den nyupptäckta gravkammaren sträcker sig.

Det visar sig att gravkammaren totalt är 80 cm bred, vilket innebär att halva kammaren, alltså 40 cm sträcker sig in under Magnus Ladulås tumba. Eftersom tumban också vilar på gravkammarens gavelmurar känns konstruktionen stabil. Vi säkrar ändå upp tumban ytterligare genom att Leif lägger in en träbalk under tumbans långsida.

På kvällen den 18 mars är Maria, Lin och Solbritt inbjudna till en församlingsafton på Slottet där personal och Kungafamiljen får information om vad som händer i kyrkan. Det känns extra roligt att ha alldeles färsk information att ge om läget, för första gången utanför själva projektgruppen.

På morgonen har vi många nyckelpersoner inom projektet på besök i kyrkan. När vi sen kommer igång med grävningsarbetet gör vi snabbt en upptäckt som innebär ett genombrott; ett hörn åt sydöst. Detta betyder att vi ser en gavel och därmed ytterligare en detalj som tyder på att detta verkligen är ett gravrum.

Den öst-västgående muren är ju tidigare upptäckt, först 1915 av Martin Ohlsson och nu också undersökt i det här projektet. Men dagens upptäckta mur är tidigare helt okänd och vi är de första som kan undersöka den. Men längre än så här kommer vi inte nu. Vårt mål att ta oss ned till den medeltida golvnivån är uppfyllt. Vårt mål att också ha tillräckligt starka indicier på att detta är ett gravrum och därmed argument för fortsatt grävning är också uppfyllt. Nu återstår möten med berörda parter och ett arbete med ansökan till Länsstyrelsen.

Vi rundar av grävpasset med att rensa bort en del grus och sten för att göra det tydligt för projektets parter som kommer på fredag. Gropen är djup nu och Maria får huka långt ner för att få upp grusmassorna.

Daniel Kwiatkowski gör ett besök i kyrkan för att analysera möjligheterna till förstärkning av underredet till Magnus Ladulås gravtumba. Om vi får möjlighet att forska vidare innebär det att vi måste gräva en bit under gravtumban, kanske 30-40 cm. För att vara säkra på att den tunga tumban inte ruckas skissar Daniel på en förankringsanordning.

Christian från Svea-TV kommer och gör ett inslag om den nyupptäckta murdelen.

Grävningarna är klara så här långt. Sabine och Cecilie har sorterat fynden, Anja har fotograferat dem. Allt ligger i prydliga plastpåsar. Christian har filmat. Alla har fotograferat, Anja skriver dagbok. Återstoden av denna forskningsvecka är vigd åt förankringsmöten med projektets parter och att formulera ansökan.

Medan mörkret sänker sig över Riddarholmen börjar Maria, Lin och Solbritt jobba med formuleringarna till den.

Återstoden av denna forskningsvecka är vigd åt förankringsmöten med berörda parter och att formulera ansökan.

Svea-TV är här och gör intervjuer till kommande tv-visning och dokumentation.

Idag har vi förstärkning av doktorand Cecilie Hongslo Vala som särskilt studerar höftens geometri särskilt i förhållande till höftfraktur. Hon samlar in arkeologiska (skelett) och moderna (röntgenbilder) material för att studera utvecklingen av höftens geometri över 6000 år i Sverige. Hon vill se om det finns samband mellan geometri, benbrott och aktivitet. Studier har visat att personer som inte kan gå har en större övre lårbensvinkel (vinkel mellan lårbenskulan och skaftet) än personer som kan gå. Vi föds med en vinkel på ca 150 grader, men en normal vinkel hos en vuxen person ligger på ungefär 120-130 grader.

Vi har också Sabine Sten hos oss, som är professor i ostearkeologi vid Institutionen för arkeologi och antik historia Uppsala universitet Campus Gotland. Hon leder projektet Osteoporosis och osteoarthrithis, då och nu sedan 2009. Projektet handlar om medicinska undersökningar på arkeologiska skelettmaterial med inriktning på benskörhet (osteoporos) och ledförändringar (osteoartrit/artros).
- Vi har undersökt ungefär 400 individer från vikingatida/tidigmedeltida Kopparsvik på Gotland, medeltida Varnhem och Skara i Västergötland och Sigtuna i Uppland, berättar Sabine.
- I Riddarholmskyrkan har vi möjlighet att undersöka individerna medicinskt vid Karolinska universitetssjukhuset. När vi utför osteoporosmätning på individerna i Riddarholmskyrkan innebär det att vi studerar bendensiteten i skelettet.Genom att studera arkeologiska skelettmaterial kan vi få en uppfattning om hälsa hos tidigare befolkningar. I samarbete med läkare får vi också en djupare förståelse för hur individerna har mått och hur deras sjukdomar har begränsat deras dagliga liv.

Under dagen gräver vi oss ned ytterligare 30 cm. Den tegelmur vi letar efter dyker upp och blir allt tydigare under grävningens gång. Den uppvisar exakt det vi hoppats på och förväntat oss; en slät tegelmur som är murad från den sida vi nu gräver fram. Tesen om att den baksida som upptäcktes 2012 skulle vara en del av en central gravkammare tycks ha stärkts. 

Dagens fynd: bit av ett bröstben, liten bit av ett skallben, en spik, en svepningsnål,  en liten glaspärla, ett par mjölktänder med flera ben.  Dessutom en liten skärva av puts, sannolikt från taket i koret, med spår av bemålning, som innehåller en gnutta guld. Men det allra mest spännande: rester från en golvhäll i kalksten, kanske en gravhäll.  Man kan tydligt se att den är sliten efter mycket trampande. Detta kan vara en häll som funnits över den grav vi letar efter men det kan också vara vilken häll som helst som gått sönder och används som fyllnadsmaterial.

Maria blir också mycket förtjust när hon hittar en tegelsten, formtegel, med ett avtryck av en klöv! Innan teglet stelnat och bränts har det legat på tork på backen. Då har en get eller ett får sprungit över och lämnat ett märke av sin klöv. Medeltiden känns helt plötsligt mycket nära.

Under medeltiden hette Riddarholmen nämligen Kidaskär (kid är fornsvenska för killing) och ön användes som betesmarker. När fransicanerklostret och kyrkan byggdes (nuvarande Riddarholmskyrkan) fick ön namnet Gråmunkeholmen.

Muren är helt slät och visar att den är murad från denna sida. Detta betyder att det torde finnas eller ha funnits en liknande murad sida ca en meter norrut, dvs under Magnus Ladulås tumba. Dettaverkar således vara en centralt placerad grav som senare hamnat under och emellan de båda tumborna när de byggdes på 1570-talet. 

Dagen börjar med att vi sätter samman sållningsverktyget. Det finns placerat i tältet som sattes upp förra veckan för att skydda omgivningen från sand och damm. Leif Lindell från Stenkonservatorn har tillverkat en mycket effektiv ”arkeologgunga” som är en flyttbar platta som Maria kan huka på under grävprocessen utan att behöva knäa direkt i sandlagret.

Under dagen gräver vi bort ca 20 cm av det översta lagret. Plastbunkarna går skytteltrafik mellan Maria vid tumborna och Lin och Solbritt som står i tältet och sållar. Vi införskaffar vattensprutor och fläkt och kan på så vis få kontroll på grävdammet. Efter det översta skiktet blir sanden grövre och ett och annat fynd kommer i dagern.

Det som tas bort är fyllnadsmassor från 1570-talet då de båda gramtumborna byggdes. Man höjde då golvnivån ca en halvmeter. Fyllnadsmaterialet kan komma var som helst ifrån i kyrkan. En del småfynd görs från massorna, men det är svårt att veta i nuläget om fynden kommer från gravarna intill eller från någon annan plats.

Under eftermiddagens grävande framkommer murade tegelplattor intill Karl Knutssons grav. En spekulation är om det kan vara ovansidan på gravkammaren vi letar efter. 

Dagens fynd; Ett bryne, ryggkotor, en fingerled, en tand samt små bitar av fönsterglas och keramik. Det mest intressanta är en lårbenskula samt ett hälben och språngben som uppenbarligen hör samman. Lårbenskulan har inte vuxit fast på skaftet, det gör den först när individen är färdigvuxen. Man kan därför se att kulan suttit på en ung man, kanske i 20-årsåldern.

Framemot dagens slut avslöjar sig ett hålrum i mitten mellan tumborna.

Är det som vi tror och hoppas på är detta insidan i en central gravkammare.

-          Det som är intressant är att undersöka den medeltida muren som vi såg baksidan på när vi undersökte Karl Knutssons grav 2012. Muren vi upptäckte då skulle kunna vara en långsida på en central gravkammare, berättar Maria Vretemark.

 
Veckans uppgift är att studera muren från andra sidan (in- eller framsidan), gräva oss ned till nivån för det medeltida golvlagret och därefter bedöma om en fortsatt utgrävning ner till de orörda lagren kan ge de svar vi söker. För detta görs en ny ansökan hos Länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet. 

  
Det mödosamma sållningsarbetet ger resultat; mjölktand, svepningsnål och en pärla. På bilden svepningsnålar samt Lin och Solbritt i tältet.