Magnus Ladulås gravöppningsblogg

Igår stängdes Karl Knutssons tumba igen efter några veckor med intensivt arbete. Det har varit en spännande tid med några överraskningar och med förhoppning om en spännande fortsättning i höst.

Solbritt Benneth, Lin Annerbäck och Cecilie Hongslo Vala sänker ner skrinen till den i graven väntande Maria Vretemark

Åternedläggningen och stängningen gjordes av oss inom projekt Magnus Ladulås, men igår närvarade också fyra präster, en sångerska samt landshövdingen. Vid en enkel men stämningsfull ceremoni lystes frid över tumban.

I projekt Magnus Ladulås tar nu arbetet vid med att processa alla analyser och skriva ny ansökan för att få jobba vidare i höst.

 
Officienterna fv: domkyrkokaplan Kristina Ljunggren, landshövding Chris Heister, överhovpredikant Lars-Göran Lönnermark, domprost Åke Bonnier, katolske biskopens general vikarie Pascal René och sångerskan Elisabeth Ljunggren Kurbany.


Projektet finansieras genom generösa bidrag från Berit Wallenbergs stiftelse, Torsten Söderbergs stiftelse, Kungliga vitterhets historie och antikvitets akademien, Västergötlands fornminnesförening, Samfundet S:t Erik och Stiftelsen Grevillis fond.



Daniel Kwiatkowski, chefskonservator, Lasse Stridh, Ställab, Jonas Sahlström, Ställab, Marcel Müller, stenhuggare, Lin Annerbäck, projektsamordnare, Solveig Marchner, stenkonservator, Maria Vretemark, vetenskapligt ansvarig och Leif Lindell, stenkonservator. Foto: Marie Klingspor Rotstein


Ett gott samarbete med Kungliga hovstaterna och Statens Fastighetsverk har också varit en förutsättning för projektets genomförande. Stenkonservatorn Skanska har utfört stenarbetena under ledning av Marie Klingspor Rotstein, Renovum AB och Ställab ställningsuthyrning AB gjorde ställningsarbetena. Antikvarisk kontrollant har varit slottsarkitekt Calle Althoff.

Riddarholmskyrkans kor med det intressanta utrymmet markerat 


För ett år sedan öppnades den grav i Riddarholmskyrkan som allt sedan utgrävningen åren 1915-17 ansetts vara Magnus Ladulås grav från 1200-talet. Moderna analysmetoder kunde dock visa att skeletten i denna grav var från 1400-talet, och alltså omöjligen kunde vara kvarlevorna efter Magnus Ladulås och hans familj. Som ett nästa led inom projekt Magnus Ladulås öppnades den 19 mars i år Karl Knutsson Bondes gravtumba i Riddarholmskyrkan.

Vi har nu under ett par veckors tid haft möjligheten att analysera skelettdelarna i Karl Knutssons grav och invänta provsvar och kan nu konstatera att inte heller något av dessa skelett kan vara kvarlevorna av Magnus Ladulås som dog 1290. Denna slutsats kan vi dra av två skäl:

1. De gravlagda, bortsett från Karl Knutsson, har dött vid för låg ålder, dvs ingen har uppnått en ålder av 50 år som kung Magnus gjorde.

2.  C-14 dateringarna visar att dessa skelett är från 1400-talet.

 
Karl Knutssons kvarlevor

Det råder dock inget tvivel om att kung Karl Knutsson är en av de individer som fått sin sista vila i graven. Han dog 1470 vid en ålder av 62 år.

Den medeltida muren i närbild

Det finns dock ytterligare en möjlighet att hitta kung Magnus kvarlevor. Redan när vi öppnade Karl Knutssons grav så såg vi att muren som begränsar utrymmet åt norr, den enda medeltida muren  i graven, såg mycket märklig ut. Vid närmare betraktande var det uppenbart att det vi såg var baksidan på en mur! Muren är således byggd från andra hållet som en del av en konstruktion, mitt i koret under den medeltida golvnivån. Detta är en verkligt spännande upptäckt som öppnar för nya tolkningar av hur koret använts som gravplats under klostrets äldsta tid, på slutet av 1200-talet.

Muren 1916


På planskissen ser man att det finns ett utrymme mellan den gravkammare vi undersökte förra året och den gravkammare vi har undersökt i år. Detta mellanrum är lagom stort för att rymma ytterligare en grav. Vi har studerat dokumentationen från de tidigare gravöppningarna 1915-17 för att se om man då gjorde någon undersökning av detta utrymme. Det gjorde man inte, dels för att man redan trodde sig ha hittat Magnus Ladulås grav, dels för att utrymmet är svåråtkomligt uppifrån pga tumbornas läge.

Stenmästare Marcel Müller borrar i en fog

Vi har med tillstånd från Riksantikvarieämbetet gjort en mindre undersökning av muren genom att ta loss en av tegelstenarna samt borrat ett litet hål i en fog. Genom denna lilla insats kan vi konstatera att muren är en tegelsten bred, dvs ca 30 cm, samt att utrymmet bakom är sandfyllt. Det arbete som gjordes på 1570-talet då tumborna byggdes verkar inte ha berört detta utrymme mer än ytligt.

Det betyder att det finns goda förutsättningar att en eventuell gravläggning skulle kunna finnas kvar intakt. Vi tror alltså att det finns en centralt placerad gravkammare från klostrets äldsta tid, mitt framför altaret. Det är det förnämsta läget en person kan begravas på. Denna gravkammare borde i så fall vara vigd åt klostrets stora stiftare och donator Magnus Ladulås.

 /Maria Vretemark och Lin Annerbäck

Osteoporosmottagningen, Huddinge sjukhus.

I fredags, 20 april, har vi i det av KK Stiftelsens finansierade forskningsprojektet ”Osteoporosis och osteoarthritis, då och nu” Sabine Sten (Högskolan på Gotland), Maria Vretemark (Västergötlands museum) och Cecilie Hongslo Vala (Sahlgrenska universitetssjukhuset) varit på Osteoporosmottagningen vid Huddinge sjukhus.

Ninni Qvist och Karin Björklund Sandin osteoporosmäter Karl Knutssons lårben.

Lårben och skenben från de sju individerna i Karl Knutssons grav har mätts med så kallad DEXA och PQCT. Det innebär att bentätheten i lårbenshalsen och i skenbenets benskikt mäts med svaga röntgenstrålar. Här får vi en uppfattning om kvalitén i skelettvävnaden i relation till individernas olika dödsåldrar, något som i sin tur ger information som bidrar till kunskap om individernas hälsa.


Ninni Qvist läser mätresultat på Karl Knutssons lårben.

Mätningarna visade att männen i graven har haft ett bra skelett, ingen hade benskörhet. I förlängningen ska resultaten från mätningarna på dessa medeltida högstatusindivider från Riddarholmskyrkan jämföras med de över 300 mätningar som vi tidigare gjort på ”vanliga medeltidsmänniskor” från städer och landsbygd.

/Sabine Sten      
                             

Cecilie Hongslo Vala och Ewa Steninger mäter PQCT på Karl Knutssons skenben.

Vid utgrävningen av korgravarna 1915 påträffades ett välbevarat skelett i en träkista, överst i graven. I kistan fanns också rester av begravningsdräkten, läderskor, pälshår från sobelbräm, frön och växtdelar från väldoftande örter och andra fynd som avslöjade den dödes höga status och gav en datering till 1400-tal. Kvarlevorna tolkades som kung Karl Knutssons skelett.

Nu har vi hunnit studera skelettet och vi har inga invändningar mot denna identifiering. Skelettet är efter en ca 60-årig man, omkring 178 cm lång. Han hade artros i halskotorna och även i ländryggen.



Artros fanns också i nyckelbenens led mot skulderbladen. Dessa förändringar kan nog mest betraktas som åldersrelaterade. Säkert var han lite stel i nacken och hade besvär att vrida huvudet. Dessutom hade kungen vid något tillfälle skadat sin vänstra fotled. Flera av de små benen bar spår av en inflammatorisk process och hade smält samman.

 
Karl Knutsson hade förlorat sina visdomständer, men i övrigt fanns alla tänder kvar vilket var ovanligt för en så pass gammal person på medeltiden. Hans tänder var slitna, men han hade ingen karies.
/Maria Vretemark

Stockholm känns just nu som en höststad. Fuktigt, kallt och få ljusglimtar. I kyrkan känns det kallare än någonsin vilket Anders Lindahl från Lunds universitet fick erfara igår när han kom på besök. Anders Lindahl är fil dr i arkeologi och arbetar bl a med en metod som heter röntgenfluorescens. Den används för att bestämma grundämnena i olika material. Anders har redan tidigare mätt tegelstenar i Riddarholmskyrkan för att jämföra dem med stenar i det gamla slottet Tre Kronor och se om teglet kommer från samma lertäkt. (Se Vetenskapens värld från 12 mars på SVT play) Nu kom han för att mäta på den gamla tegelmuren på norra sidan i graven.

Den lilla apparat som mäter teglets beståndsdelar 

Varje prov tog 6 minuter att ta och Anders fick tillbringa flera timmar i sitt temporära kontor nere i gravkammaren. Kallt blev det.

Anders Lindahl 

Röntgenfluorescens är ingen dateringsmetod utan en ren grundämnes analys, men tillsammans med alla andra analyser, både naturvetenskapliga och kulturhistoriska, breddar det vår kunskap om graven och dess tillkomst.
/Lin Annerbäck


Tillfälligt kontor i graven

Igår var professor Kerstin Lidén från Arkeologiska forskningslaboratoriet i Stockholm i kyrkan för att ta prover som sedan ska genomgå isotopanalyser.

Genom att analysera olika typer av isotoper kan vi komma individen lite närmare in på livet. Dessa analyser berättar nämligen om personens kostvanor och om var personen bott. Analys av kolisotop ¹³C och ¹²C kan avslöja om dieten varit baserad på havs- och/eller landlevande födokällor. Kväveisotoper ger information om kosten varit vegetarisk eller baserats på kött eller fisk.



Andra isotoper kan ge svar på var någonstans personen levt sitt liv. Bergrunden är olika till sin sammansättning och ger olika isotopvärden i växter och djur, dessa värden följer med till människan genom maten och lagras i skelettet. Eftersom ben omvandlas avspeglar analysresultaten en människas sista 10-15 år. Geologin från där du bor sätter också spår i dina tänder och eftersom tänderna inte nybildas kan experterna utläsa var personen bott från sex års ålder. Genom att göra analyser från både tänder och ben kan vi således få svar på var personen bott som barn/ungdom och som vuxen.



Isotopanalyserna ger oss inte bara information om personen och det liv han eller hon har levt utan i förlängningen kan informationen hjälpa oss med identifieringen av personerna i graven.
/Lin Annerbäck

I den södra graven finns bara en medeltida mur. Övriga murar som idag syns i graven är från återuppförandet av tumban efter gravöppningen 1916. Vid denna gravöppning noteras att muren är lagd i munkförband och att den är i dåligt skick. Flertalet av stenarna ska också vara av samma slag som de i kyrkans äldsta delar.



Martin Olsson skriver också att det är svårt att avgöra exakt när som muren uppförts, men att den säkert är medeltida. Denna mur har redan från börjat intresserat oss i projektgruppen.



Igår kom arkeologerna Anna Bergman och Kerstin Söderlund från Stockholms stadsmuseum och mätte in muren. Anna och Kerstin slog snabbt fast det vi anat sen vi öppnade graven: detta är troligtvis baksidan på en mur. Kanske finns det ytterligare ett gravutrymme till framför koret?
/Lin Annerbäck



Det finns flera meddelanden från gravöppningen 1916 på de nyuppförda tegelmurarna i graven