Måndag 11 april: Sarkistian blir tillfälligt forskarrum
Efter en del korrigerande och fixande med det ena och det andra gav vi oss iväg upp till kyrkan för att göra de sista förberedelserna inför morgondagen. Mia (Maria Vretemark), som är vetenskapligt ansvarig för hela projektet, hade kommit upp från Skara under helgen för att stanna här under den närmaste veckans arbete.
Mia och Ray pysslar i sakristian. Hur fick allt plats därinne?
Tillsammans tömde vi sakristian på de saker som till vardags förvaras där, sopade och fejade lite och ställde in bord och lampor. Sakristian kommer under de närmaste veckorna att fungera som forskarrum. Det är utmärkt eftersom benen på så sätt kan förvaras säkert i ett låst utrymme i kyrkan under undersökningsperioden.
Avslutningsvis placerade vi ett bord bredvid själva gravtumban för att ha någonstans att ställa kopparskrinen från 1916 när de plockas upp i morgon. Nu är allt klart inför den stora dagen i morgon. Bara att gå hem och sova - om man kan...
/Frida
Tisdag 5 april Locket lyfter!
Förberedelser för att lyfta locket
Det mest kritiska momentet enligt Marie Klingspor, som leder arbetet med att öppna gravtumban, är att lyfta det tunga locket och få in rullar under. Rullarna ska göra det möjligt att skjuta av locket. Vid gravens fotända, mot altaret till, specialbyggs en ställning som locket ska rullas över på för att avslöja passagen ner till själva graven under kyrkans golv.
Stenkonservatorerna har bearbetat fogen så långt in de nått. Men trots de specialbyggda verktygen ser det ut att vara fogbruk kvar längre in under locket. Det gör oss en smula oroliga för hur stort, eller snarare litet, själva hålet kommer att vara.
Marcel, stenhuggaren, leder arbetet när locket ska lyftas. Han fogar ihop ungefär 1 dm breda eklister som passar precis under lockets kant. Här och där måste han göra små urtag för utsmyckningar på graven. Strax under Magnus huvud, på tumbans kortsida, finns till exempel en liten ängel som måste skyddas.
När de hopfogade eklisterna har perfekt passform placeras en vevförsedd domkraft i varje hörn. Även under domkrafterna finns träplattor för att skydda kyrkans golv. Sen när allt är på plats dirigerar Marcel en person till varje vev. Jag har varit angelägen om att hålla mig bakgrunden för att inte störa arbetet men nu blir jag till min stora glädje tillsagd att sköta en av vevarna.
Långsamt, långsamt, vevar vi, medan Marcel passar oss så att inget hörn av locket lyfter snabbare än något av de andra. Och locket lyfter! Efter bara något ögonblick kan man ana sina vev-kollegor på andra sidan genom den smala springan som öppnats mellan locket och marmortumban.
Det mest kritiska momentet är avklarat. Men nu är nästa fråga hur det ser ut under locket. Tänk om det inte är fri väg ner till graven! En järnbalk eller ett tegelgolv som gör det svårt att komma ner till de åtta kopparskrinen.
/Frida
Locket är lyft!
Förberedelesearbetet under vecka 13
Den 30 mars gör jag och Ray (som fotodokumenterar för Medeltidsmuseets räkning) vårt första besök i kyrkan efter att arbetet har satt igång.
Stenkonservatorerna har etablerat sig i kyrkan och tagit dit den utrustning de behöver för att med största försiktighet få loss gravens lock. På torsdagen har de kommit en bra bit på väg med bearbetningen av fogbruket som håller fast locket vid den ca 1 meter höga rektangulära marmorsockeln. Redan första arbetsdagen kunde man konstatera att fogen var betydligt djupare än väntat och de fick själva tillverka nya verktyg med längre blad för att nå längre in under locket utan att riskera att skada själva stenen med verktygens handtag. Det är också viktigt att verktygen har ett mjukt stopp mellan blad och handtag av samma anledning.
Fogens yttersta centimetrar var mycket hårda, kompakta och svårgenomträngliga men längre in är fogen mer porös. Marcel, stenhuggaren, säger att det ofta ser ut på det sättet.
Enstaka grupper, som bokat visningar utan att ha en aning om att det pågår en gravöppning, besöker kyrkan under ledning av guider från Slottets visningsavdelning. Den här dagen blir en amerikansk collegeklass runtvisade medan stenarbetet pågår. Stenkonservatorerna Solveig och Maʈgorzata tar en välförtjänt kaffepaus för att inte störa visningen i onödan.
Det är väldigt kallt i kyrkan och vi funderar över om det kan vara någonstans runt 2 plusgrader. Maʈgorzata har heltäckande fodrad overall. Flera lager kläder behövs, trots att de arbetar intensivt med att knacka och fila på fogen.
Ray och jag har lyckats pricka in den perfekta tiden för vårt besök. Solen faller in genom de höga fönstren i koret direkt på Magnus ansikte, så som man tänkte sig att det såg ut på 1570-talet när helfigursbilden på gravens lock gjordes. I övrigt är kyrkan ganska mörk och mycket stilla. När den stillsamma collegeklassen har lämnat kyrkan hörs återigen bara knackandet från verktygen mot fogen och rasslandet när damm och bitar från den faller ner på skyddspappret som har lagts ut för att skydda kyrkans golv.
Bredvid Magnus grav finns en liknande gravtumba som täcker kvarlevorna av kung Karl Knutsson Bonde. Vid gravöppningen 1915-16 passade man på att öppna båda gravarna samtidigt. Nu, inför det här projektet, känns det ganska bra att vi "bara" har en grav och sju personer att tänka på.
/Frida
Uppstartsmöte i kyrkan 4 april
Gravtumban inspekteras av stenkonservator Marie Klingspor och kollegan Marcel. Under det liknande gravmonumentet bakom vilar Karl Knutsson Bonde (som var kung i Sverige tre gånger under åren 1448-1470)
Den här måndagen får vi också instruktioner för hur vi tar oss in i och ut ur kyrkan av slottsarkitekten Calle samt diskuterar olika rutiner kring nycklar och andra praktiska detaljer.
Bildtext fr v: Kyrkoarkitekten Calle Althoff instruerar larmsystemet och arbetsgruppen går igenom hur sakristian kan göras om till tillfälligt forskarrum. En litografi över Magnus Ladulås kranium finns i ett av kyrkans inre rum. Kistans träställning inspekteras.
