9 maj: locket lägger sig tillrätta
På måndag morgon är Marcel, Solveig, Marie och Julia från Stenkonservatorn tillbaka i kyrkan. Under helgen hade locket till gravtumban legat förankrat i sin ställning och säkrat med kilar i framkanten. Nu är det dags att få domkrafterna på plats igen och lyfta locket en aning för att kunna ta bort rullarna för att sen åter sänka ner det.
Solveig, Daniel, Julia och Marcel i samspråk kring en kil. Fredagen den 6 maj
Vi från Medeltidsmuseet, som har kommit för att hämta lite bord och lampor från det provisoriska forskarrummet i sakristian, stannar och beundrar det välkoordinerade arbetet en stund. När det är dags att slutgiltigt sänka ner locket blir jag tillkallad för att sköta veven på domkraften i samma hörn som när vi lyfte locket (se inlägget 5 april: Locket lyfter). Vid närmare eftertanke är domkrafterna i de andra tre hörnen också bemannade med samma personer på samma platser som när vi lyfte. Anar jag en gnutta vidskeplighet här kanske?
Julia, Solveig och Marcel sätter domkrafterna på plats igen
(foto: Marie Klingspor)
Långsamt sänker vi locket under Marcel ledning och Maries vakande blick (och filmkamera). Om det beror på vidskepelsen eller inte, men locket sänker sig i alla fall som det ska och landar mjukt på sin plats. Tumban är försluten. Efteråt berättar stenhuggaren Marcel att han har haft mardrömmar om att locket sprack. Det var det ingen av oss andra som hade oroat oss för. Vi har känt oss helt trygga med stenfolkets professionella arbete med marmortumban under hela arbetsperioden.
Guldbågarna i kyrkans tak sedda nerifrån graven - en vy som inte kommer att bli möjlig på ett tag nu.
Solveig, Daniel, Julia och Marcel i samspråk kring en kil. Fredagen den 6 maj
Vi från Medeltidsmuseet, som har kommit för att hämta lite bord och lampor från det provisoriska forskarrummet i sakristian, stannar och beundrar det välkoordinerade arbetet en stund. När det är dags att slutgiltigt sänka ner locket blir jag tillkallad för att sköta veven på domkraften i samma hörn som när vi lyfte locket (se inlägget 5 april: Locket lyfter). Vid närmare eftertanke är domkrafterna i de andra tre hörnen också bemannade med samma personer på samma platser som när vi lyfte. Anar jag en gnutta vidskeplighet här kanske?
Julia, Solveig och Marcel sätter domkrafterna på plats igen
(foto: Marie Klingspor)
Långsamt sänker vi locket under Marcel ledning och Maries vakande blick (och filmkamera). Om det beror på vidskepelsen eller inte, men locket sänker sig i alla fall som det ska och landar mjukt på sin plats. Tumban är försluten. Efteråt berättar stenhuggaren Marcel att han har haft mardrömmar om att locket sprack. Det var det ingen av oss andra som hade oroat oss för. Vi har känt oss helt trygga med stenfolkets professionella arbete med marmortumban under hela arbetsperioden.
Guldbågarna i kyrkans tak sedda nerifrån graven - en vy som inte kommer att bli möjlig på ett tag nu.
Kommentarer
Postat av: Göran Reutlert
Litet tråkigt att det hela är över. Det har varit otroligt intressant och lärorikt att följa er förnämliga blogg. Tack!
Postat av: Frida
Hej Göran!
Ett stort tack till dig och alla andra som har följt oss under den här tiden och kommit med glada tillrop.
Ja, det känns lite tomt att den här fasen i projektet är över. Men vi väntar på spännande analysresultat som kommer att publiceras här i bloggen. Även om det inte blir inlägg lika ofta som under den här perioden. Så fortsätt håll koll på oss!
/Frida
Trackback
