Magnus Ladulås gravöppningsblogg

Tusentals människor har genom åren besökt Riddarholmskyrkan och Magnus Ladulås tumba och fått veta att häri ligger den store medeltidskungen begravd med sin familj. Det har varit en del av riksberättelsen och en vedertagen sanning som ingen ifrågasatt. När vi i projektgruppen i våras öppnade den så kallade Magnus Ladulås grav var det bland annat för att enligt projektbeskrivningen ”med tillgängliga metoder testa riktigheten i identifieringen av de gravlagda”. En rad prover för olika analyser togs på benen innan kvarlevorna åter sattes ner i graven framför högaltaret. Därefter vidtog arbetet med att processa de olika analyserna och att bearbeta och tolka de data som samlats in. Att vi skickade iväg dateringsprover var en del av standardförfarandet och förhoppningen var att dateringarna skulle kunna hjälpa oss att avgöra i vilken ordning personerna gravlagts. 

När dateringssvaren kom blev vi i projektledningen fullständigt slagna och häpna!

De senaste veckorna har varit omtumlande, men vi insåg snabbt att dateringsresultaten faktiskt ger upphov till nya spännande frågor och utmaningar som vi brinner för att få fortsätta arbeta med. Vilken är den 1400-tals familj som fått denna högstatusgrav framför altaret i den enda återstående klosterkyrkan i Stockholm? Och var finns Magnus Ladulås?

Exakt vad som har hänt är svårt att svara på innan vi har fått möjlighet att undersöka den andra graven i Riddarholmskyrkans kor, men vi har idéer och tankar kring det hela. Det finns åtminstone tre tänkbara förklaringar och utifrån kunskapsläget idag går det ändå att resonera kring hur pass sannolika de är:

1. Johan III förväxlade gravarna?
Efter reformationen revs franciskanerklostret på Riddarholmen. Kyrkan användes bla som hospital, förföll och på 1570-talet låter kung Johan III restaurera den gamla klosterkyrkan. Korgolvet höjdes och två gravtumbor byggdes som monument över de två medeltidskungarna som valt franciskanernas kyrka som gravplats.  Karl Knutsson dog 1470, alltså bara hundra år innan gravtumborna sattes upp. Det verkar inte troligt att Johan III inte ska ha vetat läget för Karl Knutssons grav. Men om en förväxling mellan Karl Knutssons och Magnus Ladulås gravar skedde så var individerna vi undersökte i våras Karl Knutsson och hans familj. Det kan inte helt uteslutas. Men det som talar mot en förväxling är att den individ i södra graven som OIsson och Fürst ansåg vara Karl Knutsson otvetydigt är från 1400-talet och har begravts i dräkt vilket var enkom för de absolut högst skikten i samhället.

2. Magnus Ladulås grav tömdes och återanvändes på 1400-talet?
Detta framstår som den minst rimliga förklaringen. Franciskanerklostret i Stockholm hade kung Magnus Ladulås som sin främsta gynnare och han var klostrets stiftare. Kung Magnus valde själv sin kommande gravplats i klosterkyrkan och hans lik fraktades dit efter att han avlidit på Visingsö 1290. Hans grav omnämns i flera historiska källor och även om han aldrig kanoniserades vördade munkarna honom som ett helgon. Att munkarna skulle ha tömt hans grav och återanvänt den verkar helt osannolikt. Enda anledningen till att en sådan tömning skulle ha genomförts är att kung Magnus helgonförklarats och då skrinlagts, men en sådan stor händelse skulle vi känna till.

3. Karl Knutsson och Magnus Ladulås ligger i samma grav?
Karl Knutsson Bondes val av gravkyrka var ingen slump. Karl Knutsson blev vald till kung/riksföreståndare fyra gånger och avsattes däremellan. Han tillhörde högfrälset, men var inte av kunglig ätt. För att inte framstå som en uppkomling hade han behov av att legitimera sin makt. Detta var helt avgörande i det inrikespolitiskt mycket oroliga Sverige på 1400-talet. Detta gjorde han genom ett uppdiktat släktskap med den erikska kungaätten. Precis som det finns en Erikskrönika som beskriver händelser och personer runt Birger jarl, Magnus Ladulås och deras släktingar lät Karl Knutsson framställa en Karlskrönika på 1400-talet. Dessutom låter han göra ett tillägg till Erikskrönikan där han påstår att han på mödernet härstammar från en påhittad syster till kung Erik Eriksson (läspe och halte). Han påstår sig alltså tillhöra samma ätt som Magnus Ladulås. Detta tillägg till Erikskrönikan kallas Förbindelsedikten. Mot denna bakgrund skulle det inte ha varit märkligt om kung Karl Knutsson ansåg sig ha rätt att läggas i ”släktgraven” framför koret, precis som man gjort med de andra av kung Magnus släktingar som begravdes i klosterkyrkan. Detta scenario framstår som mycket sannolikt.  För Johan III var det troligen inte så viktigt exakt vem som låg var. Det viktiga för honom var att låta uppföra två likvärdiga monument över två betydelsefulla medeltidskungar.

Det är en fantastisk historia som rullas upp. Johan III lät sätta upp den pampiga gravtumban över fel grav och denna historiska ”bluff” har fått förbli oemotsagd i mer än 400 år! Med den kunskap vi nu besitter utifrån vårens gravöppning, de första analysresultaten och studier av tidigare dokumentation är det uppenbart att vi bara gjort halva jobbet. Det står klart att de båda korgravarna har en gemensam historia och att de måste tolkas som delar i ett sammanlänkat händelseförlopp.

1915 öppnades de båda korgravarna för första gången i modern tid av Martin Olsson och Carl-Magnus Fürst. Martin Olsson var antikvarisk kontrollant vid renoveringen av Riddarholmskyrkan och hade ett uttalat uppdrag att återfinna Magnus Ladulås kvarlevor då tumban ansågs vara tom. När de långt ner under själva tumban hittade en gravkammare med sju vuxna individer i tog de för givet att det var Magnus med familj. Noggranna osteologiska undersökningar genomfördes av individerna och de till och med attribuerade skeletten till historiska personer, delvis på ganska svaga indicier. Allt detta beskrivs utförligt i boken från gravöppningen 1915 Magnus Ladulås och Karl Knutssons gravar i Riddarholmskyrkan.

När turen kom till Karl Knutssons tumba hade ju den stora uppgiften redan genomförts – Magnus grav var återfunnen och hans skelett hade hittats, trodde de. I Karl Knutssons grav hittades också sju skelett. Överst låg ett skelett i sin kista i orört läge. Skelettet bedömdes på goda grunder tillhöra Karl Knutsson. Det rör sig om en person av hög rang. Rester av hans begravningsdräkt och skor visar att det klart är en person som begravts mot 1400-talets slut. De övriga sex skeletten brydde de sig inte särskilt mycket om. Men gravskisser och kommentarer i boken visar att tre av skeletten hittades i orört läge under Karl Knutssons kista. Dessa har begravts under klostrets allra första tid. Det är mycket enkla jordgravar, utan spår av vare sig kista eller förnäma gravkläder. Detta är helt i enlighet med franciskanernas regel om enkelhet och fattigdom, något som urholkades senare under medeltiden. Vi tror att Magnus Ladulås är den individ som först begravts i denna grav.

Vilken är då den 1400-tals familj som fått en sådan högstatusgrav framför koret i klosterkyrkan? Säkert är det en högadlig familj i kretsen närmast Karl Knutsson Bonde. Här måste vi leta i det historiska källmaterialet; gåvobrev och donationshandlingar som rör Stockholms franciskanerkloster på 1400-talet. Till vår hjälp har vi också de olika analyser som gjorts på benen. Tillsammans ska nog analysresultaten och de historiska källorna hjälpa oss att lösa mysteriet.